Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - GUSTAF II ADOLF (1611—1632) - Gustaf Adolfs inre styrelse (1611—1632) - Andlig odling - Handel och sjöfart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Linköping och Åbo erhöllo sina gymnasier, det förra 1628, det senare 1630.
På vasahusets slägtegendom, som nu hemfallit i Gustaf Adolfs hand, grundade
han, så att säga, å nyo det gamla Sveriges högsta bildningsanstalt, Upsala
högskola, genom den stora skänken (1624) af öfver tre hundra hemman. Han
skänkte högskolan dess boktryckeri, han grundade dess bibliotek, liksom han
grundat det kungliga biblioteket 1613.
Men ej blott den svenska bildningen var ett föremål för omsorger i hans
tid; man skönjer också sträfvandet att låta bildningens välsignelse spridas till
folken under Sveriges spira. Det mått af nationel kultur, Finland var moget
att utveckla, hämmades icke. Der börjar läskunnighet nu utbredas inom den
finska befolkningen. Böcker på finska tryckas, såsom Sorolainens (Ericus Erici’s)
postilla; man har böcker från Gustaf Adolfs tid tryckta med ryska typer på
boktryckeri i Stockholm. De skulle tjena vid omvändelsen af den grekiska
kyrkans bekännare till Luthers läror, hvari dock föga framgång röntes; den
grekiska kyrkans hierarkiska system visade här samma styrka som öfver allt.
Påbud om lapparnes omvändelse till kristendomen utgick 1614.
Och epokgörande på statsförfattningens, statsförvaltningens och den
andliga odlingens områden, är denna styrelse det icke mindre på den materiela
odlingens.
På detta område lägges grunden till den sjelfständiga utveckling af
landets naturliga krafter och näringskällor, som sedan dess med hvarje ny
menniskoålder varit i tillväxande. Att begynnelsen skulle göras under stark
inflytelse af tidhvarfvets allmänna åsigter i handels- och näringspolitik var
naturligt; särskilda omständigheter bidrogo till, att tidens missriktningar här
måste komma att skarpt framträda. Så ser man nu de handelspolitiska
grundsatser, som sedan sammanfattades i merkantilsystemet, göra sitt inträde
i Sverige. Tullen användes ej blott som beskattningsmedel för att höja
statsinkomsterna, utan äfven för att ordna handeln och höja näringarna. Med
sanning har Axel Oxenstjerna tecknat Gustaf Adolfs handelspolitik, då han
säger: »Kunglig majestät dirigerar och styr kopparberget, kommercierna,
manufakturerna och tullen icke annorlunda, än som en styrman styr sitt skepp.»
Sträfvandet blef också att söka höja städerna på landets bekostnad, handel
och industri på landtmannanäringarnas, handtverket på husflitens. I alla
näringslifvets grenar ingriper styrelsen vägledande, beskyddande och ordnande,
men också utöfvande ett för vår uppfattning fullkomligt tyranniskt
förmynderskap. Det var i samtidens mening statens både rätt och pligt.
I hvilken grad Gustaf Vasas verk var fallet, visar oss bäst en blick på
städerna. De lågo vid Gustaf Adolfs trontillträde, såsom han sjelf skildrar
förhållandena, »handelslösa, ruttna och kullrifna». Stockholm, som i slutet af
Gustaf I:s regering kunde utsända 20 stora skepp på seglats till vestra Europa,
egde nu ej ett enda; för att göra början till en ny handelsflotta måste konungen
åt dess borgerskap öfverlåta två af kronans krigsskepp. En sjelfständig utländsk
handel, som då drifvits med 40 skepp, var nu fullkomligt upphörd; den inre
handeln, der den ej nedsjunkit till byteshandel, hade, äfven den, fallit i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
