Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - GUSTAF II ADOLF (1611—1632) - Gustaf Adolf och rikets ständer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
biskoparne samt en medlem af hvarje domkapitel; Stockholms borgmästare
och råd företrädde ensamma borgarståndet; bönder voro ej tillkallade. Det
var den första af Gustaf Adolfs utskottsriksdagar och en af de vigtigaste.
Efter tre veckors rådplägningar beslöt denna så sammansatta utskottsriksdag
den drygaste bevillning, Sverige af frivilligt åtagande ännu burit. Det vitnar
på en gång om, huru sväfvande formerna för beskattningsrättens utöfvande voro,
och huru god samhällsandan var; de fullmäktige gjorde sjelfva den
anmärkningen, att hvad de beviljat ej skulle lända frånvarande ständer till förfång
eller »dem deras betänkande och samtycke betaga», men ingen invändning
gjordes. Elfsborgs lösen utgick på grund af denna bevillning i fyra år;
dess derefter följande förlängning beviljades
af riksdag. Vid detta tillfälle medgaf adeln
för första gången under Gustaf Adolfs
regering, att frälsets bönder skulle dela lika börda
med krono- och skattebönderne.
På mellanskofvet mellan det danska
kriget och konungens eget uppträdande i
det ryska infaller riksdagen i Örebro 1614.
Den hölls egentligen för att förbereda sinnena
på konungens afresa till kriget, hvilken mötte
motstånd öfver allt inom landet. Men redan
stod han, med ett krig bakom sig och ett
annat vinkande till möte, färdig att beträda
de inre reformernas bana. På denna riksdag
var det, som genom den nya
rättegångsordningen rättskipningen upprättades ur sitt
förfall. De framsteg, samhället tog genom
reformerna på detta område, voro ej ringa:
de föråldrade räfst- och rättartingens
upp-häfvande och hofrättens stiftelse banade väg
för en fast öfverdomstol och målens
behandling i en stadgad instansordning af
under-CO. Kanna;f*5"tet™,;;,atndhc,li8 Johan och öfverrätter; gränserna faststäldes noga
I statens historiska museum. för exekutiv och dömande makt, och någon
kontroll på underrätterna åstadkoms. Men som alltid hördes betänksamma
röster mot det nya, äfven då det gainla ej längre kunde anses för hållbart.
Man talade om det betänkliga i att göra förändringar i lagboken, man
hade till hands det stora ordet »att förblifva vid Sveriges lag»; presteståndets
fullmäktige satte i fråga, om de kunde antaga en stadga, som ej var enlig
med denna, om ej de hemmavarandes bifall borde inhemtas. De hertigliga
regeringarnas motspänstighet mot en öfverrätt för hela riket blandade sig
dermed; att ingen ny lag borde stiftas utan »allmogens» samtycke var en
invändning, som framstäldes af hertigdömet Södermanlands regering. Men
konungen mötte alla invändningar och faststälde på samma gång som han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
