Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - GUSTAF II ADOLF (1611—1632) - Gustaf Adolf och rikets ständer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Biksdagen i Örebro 1617 är inledningen till kriget med Polen. I
hvad anda Gustaf Adolf åter upptog detta krig, visar det trontal han här höll.
Det är genomandadt af den djupa motsats, som söndrade det evangeliska och
det katolska Europa i två fiendtliga läger, en bitter anklagelseakt slungad i
ansigtet på den katolska reaktionen i alla länder. Man hör honom tala om
papismen som en afgudadyrkan, om bartölomeusnattens, »det heliga mordets»
fasor, om Felipe II:s spanska armada mot Englaud, om don Carlos, som
ombragtes af sin egen far, »derför att han kom öfverens med oss i tron» —
det var denna tid ett allmänt antagande bland protestanterne —; han utfar
mot påfven och hans anhang, mot jesuiterne, »det djefvulspartiet», mot
Sigismund såsom deras och påfvens lydige lärjuuge, en st amplare mot Sveriges
andliga och verldsliga frihet; i allt ser han yttringarna af en katolsk helig
liga, »ett generalförbund», som omsnärjer verldsdelen med "sitt nät och sträfvar
efter herravälde öfver alla. Ingen fred är möjlig; det är en kamp på lif
æh död som förestår. Denna Gustaf Adolfs stämning har lemnat spår af en
religiös ofördragsamhet efter sig, som läuge dröjt i Sveriges lagstiftning.
Sa höjdpunkt nådde den
redan nu i den så kallade
Örebro religionsstadga,
hvilken vid denna
riksdag blef antagen, ett
protestantiskt sidostycke till
de katolska ländernas
kät-tarlagar. Den är liksom
dessa af både politisk och
religiös natur, riktad på
en gång mot Sigismund,
Lans svenska anhängare
æh katolicismen. Straffen för förbindelse med Sigismund och hans hus eller
de svenska emigranterne, äfvcn om blott en enskild genom bud eller bref,
stegras till landsflykt och till lifsstraff, om dermed förorsakas offeutlig oro
irenom utspridda rykten; emigranten förklaras utan återvändo borgerligen död.
1 sammanhang med denna politiska brytning står. den religiösa: att endast
rida en yngling att för studier vandra till ett jesuitkollegium i Preussen eller
Livland straffas på fadern, förmyndaren eller anförvaudten med landsflykt och
egendomsförlust; gör någon det på eget råd, är straffet det samma. I stadgans
10:e och ll:e punkter heter det: Hvar ock någon härtill eller efter denna
dag, han vare af hvad stånd han vill, faller ifrån vår rätta, kristliga tro och
evangeliets lära, som nu genom Guds nåd lyser i vårt kära fädernesland, till
den papistiska läran, han skall aldrig hafva hvarken boning eller hemvist, ej
heller njuta något arf, rätt eller rättighet inom Sveriges gränser, utan aktas
och hållas uti allt arf och annan rättighet lika vid en död och vara biltog öfver
allt Sverige. Men kommer ock någon iu i riket, som hemligen söker att
bedraga och förföra ungdomen med falsk, jesuitisk och papistisk lära, han
63. Femduknt 1020.
Ärn ut ilen högste, dc sinas tillflykt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
