Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - GUSTAF II ADOLF (1611—1632) - Gustaf Adolf och rikets ständer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genom folket. Det blef en gemensamhet i bördor, när adeln på 1627
ars första riksdag — två höllos det året — offrade sina privilegier och
åtog sig för sina frälsebönder, äfven inom frihetsmilen och rå och rör, likar
utskrifning och bevillning som krono och skatte. Lilla tullen drabbade förut
alla lika; äfven skjutsnings-, gästnings- och inqvarteringsbesvären utjeranades.
Denna liöga fosterländska anda ur för Sveriges egen
historia lika mycket värd som återglansen i verlds-
historien af de vunna segrarna. — Och offren gjordes
i tillit. Denna tids beskattningsrätt utöfvades på
ett sätt, som föga motsvarar de begrepp vår tid farter
dervid. Den innebar blott ett enkelt beviljande af
bördorna. Enligt tidens statsrättsliga begrepp var
användandet såsom tillhörande statsförvaltningen
en konungens ensak; statsregleringsrätt var för
dessa ständer en främmande tanke. Gustaf Adolf
motsvarade tilliten, och, en framtidens man i allt,
pekade han äfven på detta område ut öfver det »8. Ätten Oxeustjernas af Eka och
. - jci»* r . • i Lindö vapen — första friherreutt.
mirvarande m pa det tna statsskickets tramtida 1
ntveckling. I det trontal, hvarmed han mötte 1624 års riksdag i
Stockholm, säger han: »På det ständerna veta må, hvart deras svett och blod
tager vägen, tillbjuder hans kunglig majestät nådligen att vilja låta te de
förnämste visst förslag på riksens inkomster och utgifter, förmodandes ock
dessförutan, att ingen ärlig man skulle kunna med sanning beskylla h. k.
majrt, att han riksens inkomst till vällust, prakt eller annan fåfänga använderT
som väl af konungar och potentater ofta sker, utan
till höga riksens tarf och nödtorfter» — ord, som
fet teckna hela hans förhållande till detta folk, af
hvilket han kräfde så mycket. Vid ett föregående
förstärkt rådsmöte i Strengnäs hade han redan
framvält ett förslag i denna riktning, och dessa åsigter
gjorde, att en riks stat begvnte upprättas och
riks-hufvudbok föras. Vid samma riksdag var det, som
>tärepenningar» för allmogens ombud påbjödos, till
hvilka i hans tid äfven frälsebönderne — med
undantag blott för ladugårdsbönderne — måste bidraga;
det hade sin vigt som grundsats och var af nöden, _
typi 1617 års riksdag i Örebro hade efter några
"vipet"-veckor bönderne begärt riksdagens afslutaude, »eme- riddarhuset.
dan de ej hafva det, de sig med underhålla kunna», livarför de af konungen
måst emottaga en »gunstig nådig penninghjelp», som de säga i sin
tacksamhets-^krifvelse. Vid 1624 års riksdag var det ock, som den vigtiga nya
jordref-ningen för liela riket blef besluten. Att Gustaf Adolf också gaf vika för
invändningar visar hans eftergift på samma riksdag för presteståndets insagor
mot en älsklingstanke hos honom, upprättandet af den kyrkliga öfvers tyre Isen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
