- Project Runeberg -  Sveriges storhetstid, från år 1611 till år 1718 /
117

(1881) [MARC] Author: Magnus Höjer, Martin Weibull
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - GUSTAF II ADOLF (1611—1632) - Kriget med Polen i östersjölandskapen. 1617—1626

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

magnater sökt insätta en hospodar i Moldau. Detta krig fick det olyckligaste
forlopp. Sedan Zolkievski, Moskvas eröfrare, förlorat lif och här 1620 i en
drabbning, som uppgifves hafva varat i sjutton dagar, måste tronföljaren,
den tappre prins Vladislav, följande året med hela adelsuppbådet begifva sig
till donautrakterna för att hejda de segrande turkarne. Härigenom blef äfven
Livland blottadt på trupper. Ett gynsamt tillfälle var alltså inne för Gustaf
Adolf. Dröjde han, till dess Polen slutat äfven sitt krig med Turkiet, skulle
han stå ensam mot sin mäktige fiende, som tillräckligt röjt sina afsigter, då
ej ens det sist slutna stilleståndet blifvit bekräftadt. Han uppsade derför detta,
i det lian samtidigt erbjöd fred eller tio års stillestånd; han ville nöja sig
med gränsen af 1600 och inrymma åt Sigismund
titel af Sveriges konung. Men republikens
sändebud kommo utan konungens fullmakt; han ville
intet medgifva. Då begynte Gustaf Adolf kriget.

Hans angrepp riktades mot Riga; hans säkra blick
sade honom, att på besittningen af Riga och
diina-mynniugen berodde Livlands besittning.

I juli månad 1621 lopp en svensk flotta, med
örlogs- och lastskepp öfver 150 segel stark, ut från
Elfsnabbens hamn i södermaulandsskären, förande
om bord konungen och en här af omkring 14 000
man. »Då vi först från Sverige drogo, säger Gustaf
Adolf, som sjelf i ett bref till Axel Oxenstjerna
lifligt skildrat sjöfärd och landstigning, seglade vi
med träfflig fortgång allt intill Domesnes, en ort
som sjömän plägar q välj a. Der kom vinden emot.»

Den växte snart vid denna Kurlands nordspets till
en fruktansvärd storm, som i tre dagar dref skeppen
omkring i Rigaviken »i regn, blåst och elakt mörkt
väder, hvaraf våra skepp läcka, mast- och segellösa
blefvo och som mig lärde, säger konungen, huru
äfventyrligt det är folk i myckenhet öfver sjö att
föra». Det skepp, hvarpå Gustaf Adolf och hertig
Karl Filip befunno sig, blef kastadt bort mot Pernau, der de landstego, medan
deu öfriga flottan, förd af riksamiralen Gyllenbjelm, samlade sig vid den lilla
ön i viken med svenskt namn och svensk befolkning, Runö, hvarifrån den i
första dagarna af augusti seglade upp på Duna och lade sig framför Riga.
Hit anlände snart derefter konungen landvägen från Pernau, der han funnit
sig till möte riksmarsken Jakob de la Gardie med den finska förstärkningen
som anländt öfver Estland; med denna steg nu den samlade styrkan till
inemot 19 000 man. Hären forlades i fyra stora läger omkring Riga; på floden
lag flottan och afskar tillförseln, så att staden från den 13 augusti var innesluten.

Rigas borgare sågo med häpnad från sina murar denna öfvermakt utbreda
sig öfver fält och flod rundt omkring staden, men de förlorade ej modet. Fyra

65. Rustning, som tillhört
Gustaf II Adolf.

I statens historiska museum.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:42:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wmhmsh4/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free