Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - GUSTAF II ADOLF (1611—1632) - Kriget med Polen i östersjölandskapen. 1617—1626
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och kamrerare; »jag är nu beggedera, skrifver konungen, vore jag kalfaktor,
så vore jag omnia tria».
Från lagret i Berson verkstäldes det öfverfall på Sapiehas läger, som
slutade med slaget vid Wall hof. För att undsätta Birse beslöt Gustaf Adolf att,
som han uttrycker sig, »göra fotter under fienden». I första
dagarna af januari 162G gick konungen med en del af sin här öfver Dtina;
fotfolket, 1000 musketörer, sattespå slädar, tre till fyra på hvarje;
ryttarne sprängde i traf efter. På natten mellan den 6 och 7 januari
kom hären fram till Wallhof, och tidigt på morgonen den 7, innan
vinterdagen ännu grytt, utbredde sig svenskarnes slaglinie framför
de polska förskansningama. Den gamle kronfältherren af Litauen,
fursten Leo, fans ej i lägret; han hade lemnat befalet åt sin son
Stanislav Sapieha; Gonsievski, som ilat till med sin härafdelning,
befann sig der jernte honom. Radzivil var i antågande. Hela den
polska styrkan utgjorde omkring 7 000 man; öfverlägsenheten i fråga
om antalet var således stor på denna sida. Också lät Sapieha hären
rycka ut och framför förskansningama i full stridsordning på faltet
erbjuda träffning. När denna begynte, stacks byn Wallhof i brand.
Gustaf Adolf, Gustaf Horn och den i svensk tjenst nyligen
inträdde yngre Thurn, en son till den böhmiske magnat, som
spelat en så betydande rol vid tretioåriga krigets utbrott, förde
den svenska hären, konungen sjelf centern. Det var, märkvärdigt
nog efter så många fälttåg, Gustaf Adolfs första fältslag, första
profvet af den nya taktik, hvarmed han snart på 3törre skådeplatser
skulle förvåna verlden. Ett häftigt rytterianfall, utfördt af högra
flygeln under Thurn med de finska ryttarne i spetsen och väl
under-stödt af fotfolkets musköteld, bragte förvirring i fiendens
stridsordning. Den upplöste sig snart i vild flykt efter stor manspillan på
slagfältet och en ännu större under flykten och förföljelsen. Segern
var fullständig; lägret, som det stod med kanoner, krigsförråd och
en tross af 600 vagnar, blef segrames. Fiendens förlust beräknades
till en femtedel af hela styrkan. Det låter otroligt, men man har
konungens eget ord på, att å svensk sida ej en enda man stupat.
Det var Gustaf Adolfs narvaslag, men af en helt olika betydelse.
Segern vid Wallhof fullbordade östersjöländernas eröfring;
slaget vid Nar va var inledningen till deras förlust.
75. Vall- En vecka efter slaget afreste konungen till Stockholm och
åter-J)ö9sa (muske- såg aldrig mera Livland. Kriget med Polen fortsattes äfven på denna
• dUItyun&?Cd skådeplats med afbrott af vapenhvilor intill stilleståndet i Altmark,
0624). men Livland är efter konungens försvinnande derifrån blott en
biskådeplats. Hufvudintresset följer honom. De fältherrar som här förde
befäl voro riksmarsken Jakob de la Gardie och Gustaf Horn, den förre
mer och mer öfvergående till fredliga statsvärf och omsorgerna om sin
enskilda hushållning, som snart gjorde honom till Sveriges rikaste magnat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
