Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - GUSTAF II ADOLF (1611—1632) - Kriget med Polen i Westpreussen (1626—1629)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svenska flottan, med fraktfartyg och allt 150 segel stark; Gustaf Adolf befann
sig om bord med en här af omkring 14 000 man. Vid det enda inloppet
till detta haff — till hälften en hafsvik, till hälften en insjö — i hvilket två
afWeicbsels armar och Pregel utfalla, ligger Pillau, af alla hamnar i dessa
trakter den bästa och den enda vid denna tid, som var för större
krigsskepp tillgänglig, vigtig såsom Königsbergs uthamn; härifrån och med en
flotta framfor Weichsels hufvudarm vid Danzig kunde hela den preussiska
handeln tullbeläggas. För hela fälttåget och dess syften var besittningen af
denna vigtiga punkt oundgänglig. Att den låg i Ostpreussen och således
inom Brandenburgs och ej den polska kronans område utgjorde svårigheten,
men Gustaf Adolf var ej den, sora lät sig hindra deraf. Han tog Pillau i
besittning som vän, när han ej kunde göra det som fiende. Till befälhafvaren öfver
de skansar, som försvarade staden och inloppet till viken, lät han säga, att han ej
lille taga en hand full jord af sin svågers land utom just denna lilla ort bland
dvnerna, men denna var honom nödvändig för att hafva ryggen fri, när han gick
emot sin fiende. Motståud var ej att tänka på, och Pillau gaf sig utan svärdslag.
En gång väl i besittning af denna vigtiga strategiska punkt, skyndade
han att ytterligare befästa den. Allt antydde att han hvarken med godo eller
ondo äraade åter uppgifva den. Redan anordnades tulluppbörd, och
samtidigt afsändes riksamiralen Karl Karlsson Gyllenhjelm med en del af flottan
till Danzigs redd för att der upptaga tull. Samtiden trodde att alltsammans
var öfverenskommet spel mellan svågrarne, helst det brandenburgska
sände-badet Winterfeld varit om bord på svenska flottan, men så var alldeles icke
förhållandet. Den preussiska regeringens utsände skyndade till; kurfursten
sjelf fans ej i landet. Konungen sade nu dem det samma som förut; för deras
föreställningar, att kurfursten stode i fara att förlora sitt län, om han inrymde
Pillau åt Polens fiende, var lian döf. Han uppfordrade kurfursteu och landet
att göra gemensam sak med Sverige mot Polen, att, som han sade, »gripa till
extrema. Gån ej medelvägen, voro hans betecknande ord till de preussiska
landtråden, sen till, huru det gått i Tyskland, der man det gjort. Talen ej
om edra fördrag med Polen; fördrag hit och fördrag dit, här är ej tid att
drifva process: i krig tiga fördragen!» — Han var, som man ser, ej någon
medelvägens man eller af ett vacklande sinne; han erbjöd sin hjelp, i det han
pekade på sin här: »arma svenska bonddrängar, som han sade, dåliga till
utseendet och illa klädda, men de slås bra». Dock ville han till slut låta sig
noja med en neutralitetsforklaring; af Königsberg, som liksom Danzig intog
en viss oberoende ställning, fordrade han en sådan inom tre dagar under
hot att annars nedskjuta dess murar. Den kom också och utan vilkor; äfven
de preussiska ständerna gingo in på neutraliteten under förbehåll af
kurfurstens bifall dertill. När deras medgifvaude anlände, stod konungen
emellertid redan som segrare i Marienburg.
Genom Pillau var nyckeln till Frische haff i Gustaf Adolfs haud. Han
seglade nu på eu flottilj af grundt gående fraktfartyg ned mot floden
Passarges mynning. Vid landstigningen här befann han sig inom det polska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
