Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - GUSTAF II ADOLF (1611—1632) - Det tretioåriga kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i Tyskland under det tretioåriga kriget är deremot en tilldragelse af
verlds-historisk karakter och med verldshistoriska följder.
Också är deltagandet i det tretioåriga kriget utan jemförelse den svenska
historiens största händelse. Dittills hade Sverige varit en nordisk makt;
deri-genom blef det en europeisk. Under nära ett århundrade intager det derefter
en stormakts ställning i Europa, sammanflätar det sin historia med
verlds-delens: hvad man betecknar med storhet i storhetstiden hvilar hufvudsakligen
på detta uppträdande. Makten och inflytandet försvunno, men ingen
misstager sig sedan om Sveriges plats i verldens häfder: det har en gång gjort
insatsen af sig sjelft för frihetens och verldsframåtskridandets sak, ett folks största
insats i verldshistorien, och, i det att det dermed för sig och Skandinavien
tagit plats bland de folk som bära verldsodlingen, på ett mäktigt sätt bidragit
att främja den samma. Ty det tretioåriga kriget — icke en strid för ideen i
dess renhet, tvärt om mer än vanligt höljdt. i tidseländets slagg — är dock
till sina innersta orsaker och i sina yttersta följder en af mensklighetens storå
fri hetsstrider, och Gustaf Adolf, dess enda rena och upphöjda gestalt, är den,
som under Sveriges baner vunnit dess varaktiga frukter, de verldshistoriska
resultaten af den långa invecklade kampen.
Det tretioåriga kriget, sedt i sitt rätta sammanhang, är sista skiftet af
den stora på en gång religiösa och politiska strid, som fyller Europas historia
under reformationens tidsålder. Denna strid, hvilken fullbordar, hvad
reformatorernes ord ej ensamt mäktat åstadkomma, brytningen med medeltiden
på kyrkans område — den religiösa revolutionen — hade först kommit till
utbrott i Tyskland, reformationens hemland, när i Moritz’ af Sachsen och
Karl V:s dagar protestantisk furstemakt och katolsk kejsarmakt för första
gången drabbade samman; den hade der också erhållit sin första, fast
ofull-komhga lösning genom religionsfreden i Augsburg (1555) — i grunden mera
ett stillestånd än en fred, med flere ämnen till nya förvecklingar, än den
röjde gamla ur vägen, men alltid betydelsefull, derfor att den för första gången
åt protestantismen gaf en erkänd rättslig tillvaro vid sidan af den gamla
kyrkan. Från- Tyskland hade den derefter flyttat sig till det vestra Europa.
Nederländernas frihetskamp under Oranierne, Englands och Spaniens kamp
•pä verldshafven i Elizabeths dagar, de inbördes krig, i hvilka Frankrikes
hu-genotter och katoliker under mer än en menniskoålder söndersleto sitt
fädernesland, intill dess Henri IV genom ediktet i Nantes (1598) gaf en ny, fast ej
heller afgörande lösning — alla dessa strider äro blott att anse som nya skiften
af en och samma verldsstrid. Öfver allt gäller det den gamla kyrkans
återställande till uteslutande herravälde, öfver allt kämpar protestantismen för sin
tillvaro. Under en rad af kraftfulla påfvar, allt ifrån Paulus IV (Caraffa),
har Roma förvandlat sig till högqvarter för den kämpande kyrkan. Det
habsburgska huset, bjudande öfver södra Europas samlade makt och Indiernas
skatter, lånar sig öfver allt till hennes veridsliga arm. Felipe II af Spanien
är det, som på denna tid sätter veridsdelen i skräck genom sin religiösa och
politiska despotism. Han hotar i det sextonde århundradets slut med hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
