Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - GUSTAF II ADOLF (1611—1632) - Det tretioåriga kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man talat om redan i Karl V:s dagar, med en liabsburgsk universalmonarki,
ett cesariskt verldsherravälde, upprättadt i sparen af den våldsamt enade
kyrkan. Det är ej blott protestantismens tillvaro det galler: Europas frihet står
också i fara.
Från vestern flyttar sig denna strid till östern, från den romanska
veridens gränsland till den slaviska: här, inom de österrikiska staterna, visar kejsar
Rudolf II:s majestätsbref för den böhmiska kronans länder (1(509) ett nytt
försök att lösa tidhvarfvets stora fråga. Denna lösning är ej mera afgörande
än de föregående; tvärt om utvecklar sig just ur den böhmiska religionsfredeu
ett nytt skifte af striden, ännu mera vidtomfattande än de föregående. Det
är detta, som blifvit benämdt det tre tioåriga kriget.
Huset Habsburg, mäktigare än någonsin genom sina motståndares
splittring, upptager då ännu en gång kampen för den gamla kyrkan; ännu en
gång ser sig Europa hotadt af en habsburgsk-katolsk universal monarki. Kejsar
Ferdinand II är nu den, som träder i spetsen för dessa sträfvanden; han är
i samtidens ögon en ny Felipe II. Verldsdelen söndras i två fiendtliga läger.
Det land, som en gång sett den stora striden uppstå, Tyskland, den
germa-niska verldens medelpunkt, blir åter dess skådeplats. Det är, som om här,
i hjertat af Europa, inom det tyska rikets inre förhållanden, allt tidhvarfvets
brandämne hade samlat sig; icke blott inre tyska frågor, utan frågor af
allmän europeisk betydelse sträfva här till lösning. Så blir Tysklands inre strid
tillika Europas, lösningen der en lösning för verldsdelen.
Det ena efter det andra af dess folk ryckes då med i stridens hvirfvel.
Spanien sänder sina härar öfver Pyreneerna för att kämpa vid Uhein; de
bortjagas der af den skandinaviska halföns folk. Siebenburgens furstar, det
protestantiska partiets yttersta flygelmän i öster, tränga fram vid Donau;
Danmark uppträder vid Elbe och Weser; franska härar genomtåga södra Tyskland.
Denna krigets europeiska karakter speglar sig in i de härar, som under Sveriges
och kejsarens fanor drabba samman. Allt, hvad krigisk anda ännu egde i
Italien, hade strömmat öfver Alperna för att ställa sig i den kejserliga hären;
italienarne mötte der Irlands fanatiska katoliker, Belgiens tappra valloner och
dessa band af slaver, madjarer och rumäner från gränsländerna till Turkiet,
som betecknades med det gemensamma namnet kroater. Under Sveriges baner
sågos trosvarma engelsmän och skottar taga plats vid sidan af skandinaver
och tyskar; de finska folken under protestantisk kulturinflytelse följde på denna
sida, och liksom för att intet folkelement skulle saknas, väckte nu för första
gången kosacknamuet uppmärksamhet i det vestra Europa genom de skaror
af polska kosacker, som upptagits i de kejserliga härarna.
Sådant är det tretioåriga kriget. Sedt i sitt stora sammanhang, visar det
sig ej blott som ett inbördes krig i Tyskland: det är ett allmänt
europeiskt krig, fördt på tysk mark, och i sjelfva verket det första krig, som ined
rätta kan nämnas europeiskt. Detta är dess första, allmännaste karakter,
hvilken alltid bör noga fasthållas emot de talrika tyska historieskribenter i våra
dagar, hvilka, förbländade och förblindade af en ensidig nationalitetsäflau, be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
