Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - GUSTAF II ADOLF (1611—1632) - Det tretioåriga kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
wittelsbachska li usets begge linier, den katolska i Mihicken och den
protestantiska i Heidelberg, trädde sålunda emot hvarandra. Unionen utgjordes
.af det sydvestra Tysklands reformerta riksstäder och småfurstar under Pfalz’
ledning, ligan af dess kurfurstliga och furstliga prelater under Baierns.
De slötos begge utan kejsarens, riksöfverhufvudets, medverkan; de syntes båda
den gamla riksförfattningeus upplösning; den kejserliga makten inom riket
hade vid denna tid, i Rudolf II:s dagar, nått sin nollpunkt.
Från det ögonblick den religiösa splittringen inom det tyska riket tagit
sig uttryck i dessa mäktiga politiska förbund, kunde när som helst en
tillstötande händelse bringa det borgerliga kriget till utbrott i en strid, så
mycket bittrare, som här en försonande nationalkänsla saknades. Minan var
redan färdig, antäudningen blott en tidsfråga. Redan tio år före det
tretioåriga krigets verkliga utbrott antydde alla tecken, att kampen skulle begynna
{1610). När vid julicb-kleveska husets utgång den habsburgsk-katolska
makten hotade att sätta sig fast vid Rheius nedre lopp och resa sig ett nytt
bålverk på Frankrikes gränser, upptog Henri IV den franska politikens gamla
traditioner, förband sig med evangeliska unionen och stod i begrepp att föra
Frankrikes härar öfver Rhein, alldeles som Gustaf Adolf tjugu år senare, pä
liknande sätt hotad vid Östersjön, förde de svenska härarna in i riket. Den
jäsande inre tyska striden skulle redan då hafva blifvit en europeisk, om ej
Ravaillacs blodiga dåd trädt emellan.
Närmast följande tid är den bedrägliga vindstillan som föregår stormens
utbrott. Partierna ordna sig och befästa sig. Begge söka stöd i Europa, och
man ser verldsdelen splittra sig efter de olika bekännelserna i två motsatta
forbundssystem, två fiendtliga läger. Bakom ligan ställer sig $let katolska Eu-
_ ••
ropa, påfven och den habsburgska makten, Spanien-Osterrike, samt det med
denna nära förenade Polen. Den evangeliska unionen samlar omkring sig
det protestantiska Europa. Den träder i förbund med England och Holland
{1612, 1613); den öppnar underhandlingar med Schweiz och de skandinaviska
makterna — med Sverige 1614, då i Narva under ryska kriget Gustaf Adolf
mottog inbjudning att deltaga i förbundet. Gemensam bekännelse bildar
naturliga bundsförvandtskap; dynastiska förbindelser besegla dem, så giftermålet
mellan den unge kurfursten af Pfalz, Friedrich V, unionens hufvudman, och
James Stuarts enda dotter Elizabeth, så den pfalziske prinsen Johann
Kasi-mirs förmälning med prinsessan Katarina af Sverige, Gustaf Adolfs syster.
Det katolska Frankrike, som af de politiska förhållandenas makt föres till en
mellanställning, omhvärfves af begge partierna och vacklar emellan dem, till
dess omsider längre fram det med Rich el i eus uppträdande lyssnar ensamt till
politikens röst och bryter sig ut ur den slutna katolska enheten. Redan
föras (1614) i följd af den jttlieh-kleveska arfföljdsstridens vidare utveckling de
första främlingshärarna inom tyska rikets gränser; den ene af de båda
lutherska arfkräfvarne, kurfursten Johann Sigismund af Brandenburg, blef
reformert och inkallade holländarne till stöd för sig, den andre, pfalzgrefven af
Neuburg, blef katolik och kallade spaniorerne. Så artade sig striden lika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
