Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - GUSTAF II ADOLF (1611—1632) - Det tretioåriga kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I Böhmeu hvilade protestantismen på gammal husi ti sk grund; den hade
blifvit befäst genom det på en gång politiska och religiösa frihetsbref —
majestätsbrefvet 1609 — som dess ständer tilltrotsat sig af Rudolf II. Omkring
1400 adliga godsegare och 42 städer hade här på sina områden samma frihet
i bestämmandet af bekännelsen som Tysklands furstar och ständer genom
augs-burgsfreden; på kronans och äfven på kyrkans område var kulten förklarad
fri. Borgen för detta »stora frihetsbref» var ständernas rätt att utse defensorer,
så att säga ett adligt folktribunat, som hade att vaka öfver dess upprätthållande;
slutligen var också det väpnade motståndets rätt formligen erkänd. När
Ferdinand II genom list och öfverraskning 1617 lyckats blifva hyllad som Böhmeus
arfkcnung och dermed tillintetgjort den gamla drömmen om böhmiska kronans
sjelfständighet, när han begynt sin regering med öppen kränkning af
majestäts-brefvet i dess vigtigaste punkt, den
fria religionsöfningen öfver hela
landet, äfven på kyrkligt område, bröt
en rörelse lös af på en gång religiös,
politisk och nationel karakter, som
hastigt växte till en revolution.
Defensorerne tillgrepo majestätsbrefvets
nödvärn och kallade ständerna; kejsaren
förbjöd sammankomsten. Ett tog ett
annat, till dess den märkvärdiga dagen
kom — den 13 (23) maj 1618 — då
adels-marskalken grefve Mattias von Thurn
i spetsen för en skara af Böhmens store .
trängde in i Spanska salen på Hradschin
och efter »gammal böhmisk sed» med
ett afsigtligt rått våld, som påminner
om Ziskas tider, störtade den kejserliga
regeriugens mest förhatade
medlemmar ut genom slottsfönstret. Dermed
var den gnista fallen, som tände det
under menuiskoåldrar samlade brandämnet. Det tretioåriga kriget var
begynt; först en mansålder derefter skulle det sluta, när — 1648 — de sista
svenska kanonskotten i det tretioåriga kriget tystnade invid samma
kejsar-l)org i Prag.
Denna böhmiska resning växte hastigt. En iuterimsregering af de 30
defensorerne insattes; huset Habsburgs anhängare och jesuiter ne utjagades. De
öfriga arf länderna följde föredömet och reste sig; sjelfva erkehertigdömet
Österrike vägrade Ferdinand sin hyllning. Man talade om arfländernas förvandling
till ett republikanskt statsförbund. Bethlen Gabor grep efter Ungarns krona.
När hau från ena, Thurn från andra sidan ryckte fram mot Wien, vacklade
sjelfva kejsarstaden; Ferdinand II:s ställning vid trontillträdet var svårare än till
och med Maria Theresias ett århundrade senare. Men störtad i Böhmen, med
88.
Henrik Mattias vou Thurn
(1:67-1040).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
