Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - GUSTAF II ADOLF (1611—1632) - Det tretioåriga kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till tomma ärelystna drömmar. Deras konturer liksom förlora sig i ett
fjerran.
Utåt afsågo de till en början, sådana som förhållandena förelågo, i
främsta rummet den skandinaviska norden. Vid inryckningen i Danmark hade
Wallenstein erbjudit Kristian IV fred mot afträdandet af Öresund och
Danmarks forvandling till en tysk amiralstat; tankarna från grefvefejdens och
Karl V:s tider hade alltså åter vaknat. Sedan tänkte han på Danmarks krona
for Ferdinand II, flygtigt också för sig sjelf. Ett ögonblick erbjöd han Gustaf
Adolf forbund (våren 1628) för att verkställa en delning af Danmark-Norge
mellan Sverige och Tyskland. Men snart såg han i Gustaf Adolf — och med
rätta — en naturlig fiende, och redan flögo planerna äfven till Sveriges erofring;
åt en af hans krigshöfdingar, grefve Schlick, tillärnades flygtigt Sveriges krona.
Öfver Tyskland sträcktes under dessa år huset Habsburgs spira såsom fordom
Hohenstaufens. Och med tankarna på ett välde vid Östersjön följde helt uaturligt
tankar på ett välde öfver kafven. Spanien skulle herska öfver söderns, kejsaren öf-
ver nordens haf; vid Östersjön skulle de båda habsburgska makterna räcka
hvarandra handen. Ej långt efter Jyllands eröfriug begynte besättandet af Östersjöns
, kuster. Wallenstein blef hertig af Mecklenburg; dess gamla furstehus upphörde
att regera i kraft af blott ett enkelt kejserligt dekret. Besättandet af Pommern och
dess hamnar, försöken att vinna hansestäderna genom spanska handelsmonopol*
upprättandet af en kejserlig flotta i Östersjön och Wallensteins utnämning till de
baltiska och oceaniska haf vens amiral visa tankar och planer i denna riktning.
Det var fråga om ett habsburgskt-katolskt östersjövälde i stället för ett
svenskt-protestantiskt; härigenom hotades Skandinavien omedelbart och medelbart iifven
de protestantiska sjömakterna i vester, hvilka hittills beherskat de nordliga
haf-ven. Och denna maktutveckling utåt var för Wallenstein blott utgångspunkten
för stora genomgripande förändringar i det iure. »Hvad behöfdes väl kurfurstar
och furstar? hördes han yttra; borde ej Tysklands kejsare vara lika mäktig i
sitt rike som Spaniens och Frankrikes konungar i sina?» Hvad Wallenstein ville
var den gamla feodalmonarkieus förvaudling till en modern militärmonarki; han
och hans krigshöfdingar skulle då också träda i stället för den gamla
feodalaristokratien. Redan erbjödos åt Tilly och Pappenheim riksfurstendömen på
welfi-ska husets bekostnad; det bebådades en konfiskation af 6000 adelsgods till
fördel för den wallensteinska härens officerare, med ett ord, en
egendomsom-störtning inom tyska riket sådan som förut i Böhmeu. — Men ej blott den
germani-ska verlden omfattade dessa planer; de spunno sig ut öfver verldsdelen. Var ej
nu tiden inne att göra drömmen om en habsburgsk universalmonarki till
verklighet? Det tyskt-romerska riket, till namnet fortsättningen af Romas
verlds-välde, borde också blifva det i verkligheten. De så länge förgätna kejserliga
rättigheterna i Italien skulle återupplifvas; derför sändes 1629 en afdelniug
af den wallensteinska hären öfver Alperna, när arfföljdsförhållandena inom
mantovanska furstehuset dertill gåfvo anledning och förevändning. En anuau
afdelning gick samtidigt mot rikets gränser i vester för att gifva Holland»
Habsburgs gamle fiende, dråpslaget. Begge dessa härar kämpade i förening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
