Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - GUSTAF II ADOLF (1611—1632) - Det tretioåriga kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjiserai och till de zaporogiska kosackerne vid Dnjepr liade hans sändebud
gått: i Stambul hade hans och Ferdinand II:s diplomater bekämpat hvaraudra
ända in i den turkiska divanen. Axel Oxenstjerua liade från Elbing sökt väcka
söndring bland Polens store for att hålla detta land i overksamhet, medan
förbindelser knutits med Italieus furstar och republiker, till och med Schweiz"
kantoner, för att förmå dera till samverkan i den stora kampen mot huset
Habsburg. På en allmän förening af det vestra Europas stora makter och
af Tysklands kufvade furstar, en europeisk koalition, hade han uppgifvit
hoppet, men med hvar och en särskild hade han trädt i underhandling: med den
holländska republiken, som emellertid, afundsjuk öfver den svenska maktens
framsteg vid Östersjön, ej kunnat förmås till bindande försäkringar hvarkeu
om förbund eller subsidier; med England, som, inveckladt i inre strider, ej
ens af den nya utsigten till Pfalz" räddning visade lust för inblandning i
fastlandets angelägenheter; och slutligen framfor andra med Frankrike. Här hade
nu lmgenotternes kufvande efter La Roehelles fall 1(128 gifvit kardinal
Riche-lieu fria händer att återupptaga Franko is I:s och Henri lV:s politik. Franska
härar hade gått öfver Alperna till de italienska furstarnes hjelp i det
man-tovanska arftoljdskriget mot de habsburgska planerna, och Richelieu sökte i
norden en afledare för de kejserliga härmassorna i Italien. Den katolske
kardinalen och den protestantiske konungen sökte sålunda hvarandra af
gemensamt intresse. Samme franske diplomat, som bemedlat stilleståndet i
Altmark, Hercule de Charuacé, kom på vintern 1630 till Sverige och erbjöd
Frankrikes förbund. I Vesterås fördes de första underhandlingarna, men de
ledde ännu ej till någon följd. Annu trodde Richelieu möjligt att förena
Gustaf Adolf till förbund med ligans furstar, om det skulle komma till
brytning mellan dem och kejsaren, men de svenska underhandlarne skrattade
högt åt ett sådant förslag och lofvade blott att bevilja dem ueutralitet. Ej
heller nöjd med subsidieanbuden, ansåg sig Gustaf Adolf kunna uppskjuta
förbundets afslutande: »for tre tunnor guld ville han ej, sade han, binda sig till
Frankrikes vink och godtycke». Han trodde sig kunna sätta vilkoren, ej låta
dem sättas för sig: Frankrike behöfde honom lika mycket som han Frankrike.
Var det såluuda omöjligt att upprätta ett allmänt europeiskt förbund, så var
det ännu omöjligare att åstadkomma ett nytt protestantiskt förbund i
Tyskland. Här låg punisk skräck öfver sinnena. De behöfde först lösas ur denna.
Blott enskilda förbindelser kunde anknytas. — I sjelfva verket har sålunda Gustaf
Adolf landat i Tyskland 1630, innan ännu fast förbund blifvit afslut et med
någon europeisk makt, med någon tysk furste; men det fans en gemensamhet
i intressen, till hvilken han kunde sätta mera lit an till traktaterna.
Men det var emellertid ej blott genom underhandlingar med
främmande makter, som Gustaf Adolf beredde sig till kampen. Den andre
skandinaviske konungens exempel hade lärt honom, att det ej var på dem, utan
i främsta rummet på egna krafter, liten borde sättas. Vintern 1629—1630
torflöt under de ifrigaste förberedelser till denna härfärd utan like, i hvilken
ett land med lulfannan millions befolkning redde sig till strid med verlds-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
