Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - GUSTAF II ADOLF (1611—1632) - Gustaf Adolf i norra Tyskland. — Slaget vid Breitenfeld (1631)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Redan sjelfva landstigningsnatten hade hären gripit till spaden, konungen
sjelf i spetsen; ett sådant skådespel hade ej Tyskland sett, en här af på en
gang soldater och arbetare, hand te rande spaden och yxan lika väl som svärdet.
Den ointagliga ställningen vid Peenemunde var i det tretioåriga kriget det
första af dessa for den svenska krigskonsten egendomliga läger, från hvilka
Gustaf Adolf så ofta förstod att trotsa öfverlägsna motståndare.
Inom hertigdömet Pommern hade han landat. Här regerade den siste
hertigen af det gamla vendiska furstehuset, Bogislav XIV, en typ för dessa
tyska småfurstar som funno sig i allt, blott de sjelfva, såsom Gustaf Adolf en
gang uttryckte sig, »i allsköns lugn och oskuld tingo dricka sitt glas bier» ;
när Wallenstein med sina bprder huserat som värst i Pommern, hade
Bo-gislav stått som lians bundsforvandt framför Stralsund. Det var ej att
vänta, att denne furste skulle våga mottaga Gustaf Adolf som räddare; tvärt
om gaf hela hans upp-
förande en försmak af
livad Tysklands
befriare hade att vänta
från furstarnes sida.
Redan i Stockholms
97. Minnespenning öfver Gustaf II Adolfs npptriidande i Tyskland,
»öfvergifver det enskilda, försvarar det allmttnna.»
skärgård hade
Bogis-lavs sändebud mött |
med böner och
besvärjelser att ej landa
i Pommern; vid
land-stigningen på Usedom
mötte de åter i samma
ärende. Gustaf Adolf
frågade, hvar
annorstädes än der han väl skulle landa, och skrattade åt den pommerske
hertigens neutralitet; han fordrade bestämd förklaring: vän eller fiende, ett tredje
gafves icke! Han ville, det snaraste lian kunde, följa efter sändebuden och
sjelf hernta svaret i Stettin. Det var tydligt, att han med vap *n i hand, om
så behöfdes, var beredd att skaffa sig bundsförvandter i Tyskland; den
synpunkt, ur hvilken han såg sakerna, var en större än den tyske landsfurstens.
Stettin, Pommerns hufvudstad, var den vigtigaste strategiska punkten
pä denna krigsskådeplats, sjelfva nyckeln till oderlinien; ur militärisk
synpunkt betydde Stettin Pommern. Det gälde för Gustaf Adolf att skyndsamt
göra sig till herre öfver denna stad, och detta så mycket mer, som han stod i
fara att blifva förekommen. Redan hade Stettin blifvit uppfordradt att
emot-taga kejserlig garnison, och då det vägrat, var blockaden begynt. Här vid
första beröringen med det tyska folket visade det sig, att det fans en annan
makt i Tyskland att räkna med än furstarne.
På förmiddagen den 10 juli 1630 syntes en flottilj af 50 farkoster med
9000 man om bord sticka ut från Usedoms sydspets; den seglade för gyn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
