Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - GUSTAF II ADOLF (1611—1632) - Gustaf Adolf i norra Tyskland. — Slaget vid Breitenfeld (1631)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fulla af ovilja öfver leipzigmötet, hade de redan före dess slut begifvit sig
hem och på allvar begynt att rusta.
Medan de tyska protestanterne sålunda debatterat och demonstrerat med
tomma ord, hade Gustaf Adolf, en handlingens man, på öppna fältet mätfkrafter
med motståndaren.
Under sitt nya baner, kejsarörneu med inskrift »för kyrkan och riket >r
drog Tserclaes Tilly redan i november 1630 från Baiern upp emot
Nordtyskland för att öfvertaga befälet öfver de kejserliga och ligistiska härarna,,
hvilka nu skulle förenas. Tvekande hade han mottagit detta dubbelbefälr
hvars alla svårigheter från början stodo klara för den grånade krigaren:
mot-spanstigheten inom den till hälften reducerade wallensteinska hären,
folkförbittringen emot denna och den tysta, men derfor ej mindre verkliga tvedragten
mellan krigsherrarne i Wien och Miinchen. Han ringaktade ej heller sin
motståndare, såsom man gjorde i den kejserliga hofkretsen, hvars stämning
samtiden skildrat genom de öfverraodiga ord, hvilka, fast ej historiskt
bestyrkta, lagts i kejsarens egen mun: »Åter ha vi fått oss en liten fiende!»
Men med nit och kraft grep den gamle fältherren saken an. Magdeburg*
strategiska vigt hade äfven han fattat, och hans första syfte blef att söka
bemäktiga sig denna stad för att här vinna en stödjepunkt för sina rörelser.
Knapt hade han dock hunnit samla de öfver Niedersachsen och Westfalen
spridda truppmassorna och göra de första förberedelserna till en belägring*
förrän Hannibal von Schaumburgs klagorop från odertrakterna nådde till
honom. Den på återtåget från Garz slagne fältherren skref, att han
förlorat-hälften af sin här och nästan alla sina krigsförråd. I ilmarscher lemnade dä
Tilly Magdeburg med en här af 24000 man och nådde i januari 1631 fram
till Frankfurt an der Oder. Här träffade honom underrättelsen, att äfven
Gustaf Adolf upptagit krigsrörelserna. Dessa gingo i alldeles motsatt riktning.
Vid nyheten om Tillys marsch mot Oder hade nämligen Gustaf Adolf
hastigt brutit upp från de vinterqvarter, han intagit norr om Kustrin, då han
vid denna fästning blef hejdad. Hans marsch gick i riktning mot Elbe.
Magdeburg var allt jemt hans hufvudsyfte. Hans plan var nu såsom
föregående höst att genom Mecklenburg tränga fram till dess undsättning. Dä
hade han besatt det nordliga gränspasset från Pommern, Damgarten-Ribnitz*
nu bemäktigade han sig det sydliga och vigtigaste passet vid Peene,
för-svaradt genom den starka fästningen Demmin, hvilken betraktades som
nyckeln till hela landet. Demmin med den kejserliga östersjöhärens alla
krigs-forråd uppgafs utan svärdslag, efter 24 timmars blockad, af furst Savelli, som
har förde befälet. Han var liksom sin landsman furst Conti angelägen att
satta sina rof i säkerhet, och en strid midt i vintern mot pelsklädda nordiskar
trupper syntes ej heller lockande för dessa romerska ädlingar. Andra öfverstar
af den forna wallensteinska hären gjorde på samma sätt. Så uppgaf
italienaren Marazini Neu-Brandenburg. Den svenska hären utbredde sig derefter
ohindrad öfver Mecklenburg.
Detta föranlät Tserclaes Tilly att i sin ordning lemua odertrakterna,.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
