Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - GUSTAF II ADOLF (1611—1632) - Gustaf Adolf i norra Tyskland. — Slaget vid Breitenfeld (1631)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bispringa Magdeburg hade han skjutit den längre fram, än försigtigheten bjöd.
Af de order han utfärdade finner man också, att han i forstå ögonblicket
ansett ett återtåg inom elhelinien nödvändigt. Men Tilly kom ej, och han kande
ej komma. Det var den första ödesdigra följden af Magdeburgs förstöring,
att segraren blifvit beröfvad medlen att fullfölja sin seger. Hvad han vunnit
var endast en ruinhög inom vallar och grafvar, men den vigtiga stödjepunkten
för ett fälttåg var förlorad. Han hade påräknat att i Magdeburg finna
proviantförråd för sin här; nu kunde han ej ens stanna der, mycket mindre
företaga ett fälttåg öster ut mot Gustaf Adolf genom ett fullkomligt förödt land.
Nöd och brist tvungo hönom att tjorton dagar efter Magdeburgs fall aftåga
* derifrån.
Hans marsch gick nu i stället söder ut mot Thtiringen och Hessen. Här
sökte han underhåll för sin här; tillika ville han begagna den skräck, som
Magdeburgs fasansfulla öde utbredt öfver hela det protestantiska Tyskland,
för att afväpna de af leipzigmötets furstar, hvilka hegynt göra rustningar.
Till dessa hörde de sachsiska hertigarue af ernestinska linien, Wilhelm och
Bernhard af Weimar, samt landgrefve Wilhelm V af Hessen-Kassel, de enda
af Tysklands furstar, som rätt uppfattat och uppskattat Gustaf Adolfs
uppträdande och som nu också i sjelfva verket endast afvaktade ett lägligt
tillfälle för att förklara sig för honom. Tillys företag var derfor ej så
ändamåls-löst, som det blifvit ansedt. Men den gamle generalen nöjde sig med halfva
mått och steg. Han slog läger och underhandlade; han hotade i stället för
att handla. Och i förlitan på Gustaf Adolf böjde sig ej dessa furstar under
oket; de afslogo alla hans fordringar på afväpning och krigsgärder. I Hessen
reste sig hela befolkningen och öppnade en guerilla; det var som ett förebud
till protestanternes allmänna resning. Ingenting var ännu uträttad t, då
budskap från Pappenheim, den fältherre, som qvarlemnats i elbetrakterna, åter
kallade Tilly dit. Gustaf Adolf hade här å nyo framträngt, och hans hotande
rörelser tvungo Tilly att återvända. I midten af juli nådde denne åter
Magdeburg efter att ha förlorat två månader på ett fälttåg, som fått utseende af
en militärisk promenad.
Bättre hade Gustaf Adolf förstått begagna tiden. Han räknade aldrig
med blott militära, utan äfven med moraliska krafter, och han hade under
den storm i sinnena, som Magdeburgs fall uppväckt, sökt vinna den
allmänna meningen för sig och sin sak. Han var en af de förste, som
förstått betydelsen af att ha denna på sin sida vare sig vid underhandlingar
eller i krigiska företag; pressen, sedan reformationen en makt i Tyskland,
var för honom ett lika verksamt medel som vapnen. Han hade låtit utgå ett
ljungande manifest, en försvarsskrift för honom sjelf, hvari han gaf uttryck
åt sin egen sorg och förbittring, och på samma gång en anklagelseakt,
slungad i ansigtet på dem, som buro den egentliga skulden, dessa protestantiska
furstar, Johann Georg af Sachsen framför andra, hvilka, närmast kallade att
hjelpa, icke blott icke gjort det, utan äfven hindrat honom att göra det. Och
när han sålunda vädjat till den allmänna meningens makt, vändande sig från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
