Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - GUSTAF II ADOLF (1611—1632) - Gustaf Adolf i norra Tyskland. — Slaget vid Breitenfeld (1631)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Intill det sista förblef Johann Georg sig lik i sitt förhållande till Gustaf
Adolf. Han var allt jemt lika dof för konungens föreställningar och boner
att omfatta den gemensamma saken. Men det var till slut Tserclaes Tilly,
som bättre än Gustaf Adolf skulle föra protestantismens talan vid hofvet i
Dresden. Det är ej osannolikt, att med någon hofsamhet å kejsarens sida
kurfursten ännu kunnat hållas qvar i sin obestämda ställning, men ultrapartiet
i Wien rådde äfven i denna sak, och den kejserlige generalen erhöll i midten
af juli befallning att i nödfall använda vapenmakt mot kurfursten.
Återvändande från Werben, fordrade då Tserclaes Tilly Johann Georgs afgörande
förklaring: rustningarna skulle inställas, den sachsiska hären helt enkelt
instickas i den kejserliga och det under alla krigets vexlingar hittills skonade
Sachsen beläggas med krigsgärder och iuqvartering. Medan Tilly för att
gifva eftertryck åt dessa fordringar sjelf ryckte an från norr, nalkades Fiir-
stenberg från söder, och samtidigt hotade
Tiefenbach med en tredje armékår från
Schlesien. Det återstod sålunda för Jobann
Georg intet annat än att böja sig för Tilly
och lemna sitt land till pris åt hans
sol-datesk eller också bönfallande vända sig till
Gustaf Adolf om bjelp och uppgifva alla
tankar på en ledarerol. Han valde den
senare förödmjukelsen, och raskare i
öfver-läggningen och besluten än annars, sande
han ilbud till den svenske konungen med
bön om ögonblicklig hjelp mot kejsaren; det
var den 18 (28) augusti 1031. Gustaf Adolf
10?- Tysk minnespeoning öfver GusUf II Jät e; we bedja sig; haus varmaste önskan
Sachsen 1631. var dermed uppfyld. Den svenska hären
»Endrägt förvant ondt.^jjost och satte sig redan två dagar derefter i rörelse
till Sachsens undsättning; kurfursten med
o
sin här inväntade den i en fast ställning vid Torgau. A sin sida verkstälde
Tserclaes Tilly i samma dagar vid Eisleben sin förening med Fiirsteubergs
armekår. Annu en gång uppfordrade han kurfursten under de strängaste
hotelser att underkasta sig kejsarens bud, och innan ännu dennes sista
svaran-ländt, hade den kejserliga hären härjande och plundrande gått öfver Sachsens
gränser; som en ödeläggande gräshoppssvämi utbredde den sig öfver landet i
riktning mot Leipzig. Under de närmaste dagarna, 2 (12) september, blef
derefter det formliga förbundet mellan Sachsen och Sverige undertecknadt:
kriget skulle föras gemensamt, men konungen förbehöll sig i detta som i alla
andra fördrag med de tyska furstarne hufvudledningeu af kriget; den blifvande
freden — det var ett annat väsentligt vilkor — skulle också vara gemensam.
Ej ens separatunderhandling tillstaddes; elbepassen och hela landet skulle stå
konungen öppna. En egen ödets skickelse ville, att uuderhandlaren på sachsisk
sida skulle vara den samme Johann Georg von Amim, som en gång fört den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
