Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - GUSTAF II ADOLF (1611—1632) - Gustaf Adolf i norra Tyskland. — Slaget vid Breitenfeld (1631)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då skarorna satte sig i rörelse; bakom dem glänste i morgonsolen Leipzigs
tinnar och torn. Men snart höljdes allt i hvirflar af dam, och sjelfva solen
lyste matt, liksom genom täta moln, då massorna rörde sig framåt på den
solbrända, förtorkade marken. En skarp vind från sydvest dref dammolnen
hän öfver slätten, såsom förebud till den norr ifrån anryckande motståndaren.
Från Döben hade i sin ordning de förenade protestantiska härarna brutit
upp dagen förut. Natten hade tillbragts vid vakteldar på fälten vid Wolkau;
Gustaf Adolf sof i sin fältvagn, sora äfven rymde Gustaf Horn och Johan
Baner. När i daggryningen trumpetstötarna kallat till uppbrott, syntes hela
denna här, också i full slagordning, rycka framåt, men i två skilda ordningary
svenskarne for sig och de sachsiska trupperna för sig. Efter halfan nan timme*
marsch började den kejserliga hären komma inom synhåll.
Denna hade då redan verkstält sin uppställning, rytteriet på flyglarna,,
infanteriet i centern, alla
ordnade i djupa fyrkanter. På
högra flygeln stod grefve Egon
von Furstenberg med
trupperna från Italien, på den
venst-ra Pappenheim, framryckt
långt framom den öfriga
härens linie; han röjde dermed
den hetsighet, som alltid förde
honom i spetsen. Centern intog
den gamle Tserclaes Tilly
sjelf med härens kärna, det
tungt beväpnade fotfolket;
artilleriets väldiga kanoner hade
han här planterat högst uppe
på höjdkammen. Hans
landsmän, de tappra vallonerne,
ansedda som Europas yppersta
fotfolk, stodo här, och när den gamle fältherren syntes framför trupperna,
helsa-des han af deras jubel, ty han var högt uppburen af dem; de kallade honom
fader. Han red som vanligt en hvit häst och bar den gammalmodiga
flamländska drägt, hvari han alltid brukade visa sig, den gröna atlasrocken, den
bredskyggiga hatten med röda fjädern nedåt ryggen och en ofantlig pamp
vid sidan. Det var en liten mager gubbe med örnnäsa, spetsig haka, betäckt
af skägg, och med kort hvitt hår; lifliga blå ögon framblickade under buskiga
ögonbryn och en höghvälfd panna.
Den anryckande svensk-sachsiska hären dröjde ej heller att ordna sig.
Ytterst till venster som en öfverskjutande flygel, bildande ett helt för sigr
stalde sig sachsarne och vid sidan af dem den svenska härens venstra flygel
under Gustaf Horn, Gustaf Adolfs fältmarskalk, det vill säga hans närmaste
man i befälet. Centern förde tysken Teuffel och dess reserv skotten Hep-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
