Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - GUSTAF II ADOLF (1611—1632) - Gustaf Adolf I Sydtyskland. — Slaget vid Lützen (1632)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
myntet, som föll på deras lott. De 12 apostlarne af silfver och mariabilden
af guld sandes till myntet; biblioteket vandrade öfver Östersjön till Upsala,
alldeles som ett årtionde förut det i Heidelberg skickats öfver Alperna till Roma.
Befolkningen afväpnades; i kraft af krigets rätt betraktade segraren det af
sin herre öfvergifna landet såsom sitt, tog tro- och huldhetsed och inrättade
en ny regering. I Wurzburg, Bonifacius1, Tysklauds apostels, biskopssäte,,
hyllades Gustaf .Adolf som hertig af Franken.
Dessa hyllningar, hvilka begynt redan i Halle, erkestiftet Magdeburgsr
hufvudstad, och i Erfurt, som konungen tänkt förvandla till sin stora
vapenplats, den militära stödjepunkten för hela fälttåget, missuppfattas, då de, såsom
ofta skett, betraktas såsom förberedelser till upprättandet af ett svenskt välde;
de voro för Gustaf Adolf blott en form för det militära besittningstagandetr
och för invånarne voro de en välsignelse, ty de blefvo derigenom betraktade
såsom undersåtar och stälda under lagarnas skydd. Krigets udd liksom bröts
derigenom. De fortsattes sedan i Mainz, i Augsburg och Ulm, öfver allt under
liknande förhållanden. — Hvar Gustaf Adolf drog fram, möttes han af
protestanternes jubel; i hans spår följde de under restitutionsediktets tider
förjagade presteme för att nu åter uppsöka sina församlingar. Den katolska
befolkningen deremot var gripen af en panisk
skräck. Alla, som kunde, flyktade, i synnerhet
prester och klosterfolk. Skulle ej den nordiske
Antikrist nu komma med hämd och vedergällning
för allt, hvad hans trosförvandter lidit? Men
man fann snart, att denne Antikrist från
norden, på nära håll sedd, ej var så farlig. Ingen
hämd kräfdes, ingen stördes i sin religions öfniug; Gustaf Adolf till ocli*
med uppmanade de flydde att återvända, hin bjöd från Wurzburg sitt skydd
lika ät alla, katoliker som protestanter. Bärwaldetraktaten med Richelieu
förpligtade honom dertill; men framför allt har man häri att se ett uttryck
af det upphöjda och sant menskliga i Gustaf Adolfs väsen, hvilket från
första ögonblick, han trädde i närmare beröring med det katolska Tysklandr
segrade öfver det samtidens trångbröstade bekännelsehat, hvari han uppvuxit
och hvaraf han omgafs. När Erfurts jesuiter knäfallit för honom, hade han
upplyft dem och lofvat dem beskydd; på höjden af sin bana, i Augsburg och
Mfiu-chen, gaf han samma prof af äkta tålsamhet. Men ora hans sunda svenska
sinne friade honom från att blifva en zelotisk ifrare som Ferdinand II eller
Maximilian, om han åt alla bjöd trosfrihet och den fria religionsöfuiugen, så förfogade
han öfver den katolska kyrkans egendom och besittningar med eröfrarens frihet.
Tysklands protestantiska furstar, dess högadel och hans egna officerare, alla finge
de sin lott af bytet. Den sekularisation, som Napoleon sedan genomfördeT
syntes nu förestående. Samtidigt fortsattes i stor stil upprättandet af det system
af separatforbund, som begynts redan i Stettin. Öfverenskommelser slötos med
protestantiska och katolska ständer om hvartannat. Katolikerne måste åtaga
sig samma förbindelser som till ligan; för protestanterne blef leipzigförbundet
117, 118. Dubbel dukat 1631.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
