Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - GUSTAF II ADOLF (1611—1632) - Gustaf Adolf I Sydtyskland. — Slaget vid Lützen (1632)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Aldrig har en svensk konung intagit en mer storartad ställniug. Den
största makt, som fans i Europa, låg samlad i hans hand, och denna makt
var så mycket mera fruktansvärd, som den var ej blott en militärisk, utan
tillika en moralisk. Han fruktades och han smickrades; hau hade plötsligt
mkt upp i en sfer, der han var ett föremål för allas farhågor, men utan att
dock någon i detta ögonblick kunde sätta honom andra gränser än dem han
sjelf satte. De katolska makterna i söder fruktade för religionen och kyrkan;
Frankrike såg med oro den nordiske konungen plötsligt förvandlad från en
underhållstagande bundsförvandt till en farlig medtäflare på sin gräns vid
Rhein; sjömakterna i vester, Holland och England, ögnade redan i fjerran
ett svenskt östersjövälde. Danmark såg för sina ögon uppväxa på tysk botten
ett svenskt principat öfver norden, till och med dessa tyska’ protestantiska
furstar, som hade honom att tacka för allt, begynte känna farhågor för den
nya svenska makt, som uppstått i trots af dem
och som nu ined ens öfverskyggade alla. Men
aldrig visar sig Gustaf Adolf större än midt i
detta böljande haf af stridiga syften, ej
förhäf-vaude sig, ej böjande sig, lugn och betänksam,
heherskande alla och beherskande sig sjelf. På
höjden af krigisk framgång tänker han på
freden; denna, ej eröfringarna, är hans egentliga
mål; för den är det han förer kriget. Och trogen
♦Sveriges författning, hemsänder lian sina
fredsforslag till rådets hörande; trogen sina förbund,
meddelar han dem till de tyska
bundsförvand-terne. Den makt, han vunnit i Tvskland och
genom Tyskland, vänder han ej emot det: han
ställer sig som den germaniska stammens
skyddsvakt på dess gränser i vester. Protestantismens
räddare, katolicismens besegrare, vill han ej heller
på den enas våldsamma undertryckande, utan på jemvigten mellan
bekännelserna grunda sakernas nya ordning.
Huru har han tänkt sig denna? Of ver allt inom den historiska
litera-turen möter påståendet, att det mål, som i Mainz liksom sedan hägrat för
Gustaf Adolfs tankar, varit Tysklands kejsarkrona: våra dagars forskning har
emellertid utmönstrat sjelfva det aktstycke, hvarpå hela antagandet grundar
sig — de tolf fredsartiklarna från Mainz, soni tretioåriga krigets katolske
historieskrifvare Khevenbtiller anför —; det har klart visats, att dessa artiklar
ej härröra från Gustaf Adolf och hans diplomati. Hans ärelystnad var för
sond för att dåras af dylika bländverk, hans statsmannablick för skarp och
fördomsfri för att i öfverflyttandet af Ferdinand II:s krona på hans eget
hufvud, från en katoliks till en protestants, finna lösningen. Det torde
tvärt om vara tvifvelaktigt, huru vida kejsartronen och hela den gamla
riks-författningens murknade former kunnat bestå, om de planer, som i verklig-
134, 135. Dolk, med hvilken en
katolik andlig i Frankfurt tunnade
mörda Gustaf II Adolf. 1
Förvaras i statens historiska
museum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
