- Project Runeberg -  Sveriges storhetstid, från år 1611 till år 1718 /
246

(1881) [MARC] Author: Magnus Höjer, Martin Weibull
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - GUSTAF II ADOLF (1611—1632) - Gustaf Adolf I Sydtyskland. — Slaget vid Lützen (1632)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Maximilian att från Regensburg förena sin här med Wallensteins, dels också
att stärka sina förbindelser med den sachsiske bundsförvandten, vare sig genom
att bjuda honom lijelp eller att utöfva tryck. Men han kom for sent för att
hindra Maximilians och Wallensteins förening. Denna hade redan försiggått vid
gränserna till Böhmen, då Gustaf Adolf midsommarsaftonen nådde Nurnberg.
Den förenade katolska hären utgjorde derefter omkring 60000 man, hans egen
fältarmé endast 18000, ty i Schwaben och Baiern hade han qvarlemnat Jolian

Baner och Bernhard af
Wei-mar med särskilda armekårer.
Han blef alltså tvungen att
tänka på sin egen säkerhet, intill
dess förstärkningar hunno
anlända. Draga bort igen kunde
han ej heller, ty det hade
varit att blottställa Nurnberg for
Magdeburgs öde. Alltså
stannade han q var, och den stora
sydtyska protestantiska
riksstaden blef nu medelpunkten för
de krigiska rörelserna.

För första gången hade
Gustaf Adolf förlorat initiativet.
Han var fjettrad af en annan;
hans rörelser berodde ej mer af
honom sjelf, utan af denne. Till
Sachsen skulle han ej, om han
också det velat, kunnat nä fram;
men han behöfde ej ila dit, ty
snart mottog han försäkran om
Johann Georgs förbundstrobet;
ännu hade ej denne inskridit
på den väg, som skulle föra till
pragfreden 1635. Grunden
der-till lag dock ej så mycket i verklig trohet mot Gustaf Adolf som mera i
misstro mot Wallenstein. Hvad skulle väl hållas af de löften, som gjordes,
när Gustaf Adolf var borta? — Emellertid stälde sig de begge härarna mot
livaraudra vid Nurnberg. Under århundraden hade de käcka och
frihets-älskande borgarne arbetat på sin stads befästning, och den erbjöd nu åt
Gustaf Adolf med sina kolossala ringmurar, portfästen och torn en fast
stödjepunkt af första rang. På fjorton dagars tid omgaf han den inre kärnan med
ett väl förskansadt läger, en hel ny fästning af vallar, grafvar och pallisader.
Nurnberg var i sjelfva verket derefter ointagligt; från murar och vallar
öppnade 300 kanoner sina eldgap mot fienden. Borgare, soldater och landtfolk
hade täfliugsvis utfört detta arbete under ledning af Gustaf Adolf och hans

144, 145. Silfverpokaler (jordgloben, hvilande p&
Herak-les, himmelsgloben, boren af Atlas), enligt uppgift skänkta
1631 från Nurnberg till Gustaf II Adolf.

I statens historiska museum.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:42:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wmhmsh4/0258.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free