Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KRISTINA (1632—1654) - Förmyndarstyrelsens första år (1632—1636)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
het fordrade en tillfällig eftergift deri. Hårdt stretade han emot, då
rikskansleren yrkade, att adeln för en tid skalle afstå från sin tullfrihet eller
skjutsfårdspenningar erläggas af gref- och friherreskapen. Synes han härvid
liten och ensidig bredvid rikskanslerens storartade oegennytta, så få vi derfor
ej förgäta hans vackra och fosterländska verksamhet i öfrigt, såsom
generalguvernör öfver Finland, dit han på tre år afgick efter rikskanslerens
återkomst, då de båda sjelfständiga andarne hade svårt att förlikas vid sidan af
hvarandra, och sedermera såsom riksdrots, i hvilket embete han efterträdde
Gabriel Gustafsson vid dennes död. Efter den tiden säges den forna hettan
mellan grefve Per och rikskansleren ha svalnat.
En annan framstående man, som ock räknades till Oxenstjernas
motståndare inom rådet, ehuru han i följd af sitt oroliga lynne ofta vacklade mellan
partierna, var Johan Skytte. Man har betecknat honom såsom den der
med anledning af sin börd skulle uppträdt som folkets vän och högadelns
fiende. Har han ock till en början hyllat sådana åsigter, så ledo dock dessa
en väsentlig inskränkning genom hans egen upphöjelse till friherre.
Emellertid hördes han ofta förfäkta rådets myndighet gent emot regeringen och
ständernas gent emot både råd och regering. Hans lifs ärelystnad var att få
intaga Axel Oxenstjernas plats — deraf hans afvoghet mot denne. Ofta
användes han för sin erkända skicklighet i diplomatiska värf; men som man
fruktade hans partigängaranda, parad med vältalighet och obestridlig förmåga,
hölls ban för det mesta aflägsnad från rådet, först som generalguvernör i
Riga, sedan som president i göta hofrätt. Hans bästa verksamhet faller inom
det vetenskapliga området. Skyttes mästerskap i behandlingen af latinet var
• af europeisk ryktbarhet; både såsom Gustaf Adolfs lärare och såsom kansler
för Upsala högskola, der han genom sin frikostighet upprättade den efter
honom beuämda lärostolen i politiska vetenskaper, har han förvärfvat sig ett
oförgätligt namn.
Bland de öfriga rådsherrarne märka vi särskildt Per Baner, som
under rikskanslerens frånvaro här hemma förestod kansliärendena, ehuru han
dels i följd af sin meningsskiljaktighet med Oxenstjerna, dels i följd af siu
ohelsa och sitt sjukliga lynne dertill var mindre väl egnad; vidare Klas
Fleming, som på alla förvaltningens områden, särdeles i hvad som rörde flottan
och drätseln, gjorde sin stora förfarenhet och arbetsförmåga gällande. Allt,
hvad han tog om händer, dref han med outtröttlig ifver; på samma gång han
genomförde vigtiga förbättringar i sjöväsendet, hvaraf frukterna på ett vackert
sätt visade sig i det danska kriget, var han äfven en nitisk president i det
nyinrättade konimerskollegiet och särdeles verksam som den förste
öfverståt-hållaren i Stockholm. Hans kraft, hans fosterländska nit och
embetsmanna-duglighet stå oöfverträffade, och för en regering, der noggrann kännedom
om den inre förvaltningens många grenar hörde till undantagen, var han rent
af omistlig.
Vi ha härmed berört en väsentlig svaghet hos förmyndarstyrelsen. De
ledande männen saknade i allmänhet ej allenast nödig politisk erfarenhet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
