Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KRISTINA (1632—1654) - Tyska kriget 1632—1636. — Slaget vid Nördlingen och dess följder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till fienden. Så kringspann han sitt läger med ett nät af mörka ränker, men låg
under tiden overksam, dyster, spörjande stjernorna om sitt öde. Kejsaren
fraktade för mycket sin allsmäktige generalissimus for att våga några
allvarliga föreställningar. Richelieu och hans handtlangare gynnade i hemlighet
Friedlands planer såsom farliga for det habsburgska huset. Oxenstjerna åter
trodde honom aldrig, men var för klok att visa det; han sökte tvärt om draga
all möjlig fordel af ställningens ovisshet. Föremål för verldens fruktan och
undran, måste dock Wallenstein till slut något företaga; med en stark här
gick han in i Schlesien. Efter en flere gånger förlängd vapenhvila,
hvar-under han flitigt plägade hemliga underhandlingar och höll gästabud både
med grefve Thurn och med Arnim, den sachsiske öfverbefålhafvaren, bryter han
hastigt upp, skrämmer sachsarne till aftåg för att skydda sitt land och kastar
sig sedan öfver Thurn och den svaga svenska styrkan, som måste gifva sig.
Sedan afdelningar af hans här infallit både i mellersta och norra Tyskland,
återvänder han till
Böh-raen, företager mot slutet
af året en rörelse mot
hertig Bernhard, som efter
Regensburgs intagande
hotade att genom Baiern göra
ett infall i de österrikiska
arfländerna, och går
sedan i vinterqvarter i
Böh-men och Mähren, medan
hertigen stannade i Baiern
och öfre Pfalz.
Både från Wien och
Miinchen sökte man
upprepade gånger förmå
Wal-lenstein att skydda det af hertig Bernhard ansatta Baiern; men forgäfves.
Han förklarade, att ett vin ter fälttåg skulle endast förstöra hären, och
för-blef orörlig. Då nu kejsaren såg sig utan försvar mot den anryekande
fienden och arfländerna höjde svåra klagomål öfver den tryckande inqvarteringen,
fattade han ändtligen, härtill förmådd af Wallensteins fiender vid hofvet, af
jesuiterne, af spanske ministern och baierske kurfursten, beslutet att aflägsna
den ohörsamme generalen från befalet. Wallenstein lät visserligen sina
krigs-öfverstar i högqvarteret vid Pilsen afgifva förnyade skriftliga försäkringar att
folja honom. Men truppernas troliet började att svigta. Friedlands
krigar-namn hade efter 1632 ej samma klang som förr; hans inbundna, oberäkneliga
lynne hade redan gjort honom mer hatad än fruktad af soldaterne, och mot
kejsaren ville de ej låta föra sig. När derför denne, sedan han fått bättre
kunskap om Wallensteins förehafvanden, frisagt dem från all lydnad mot
aiu anförare och förklarat honom såsom edsbrytare afsatt, öfvergåfvo flere
regementen med sina befälhafvare den fräjdade fältherrens fanor. Wallenstein
Steriges historia. IV. 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
