Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KRISTINA (1632—1654) - Den inre styrelsen under Axel Oxenstjernas ledning (1636—1644)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de olika kollegiernas verksamhetskrets begränsades noggrannare, och den
allmänna oredan gaf vika for ett kraftigt ledt, väl fördeladt och strängt
öfver-vakadt arbete på alla håll. Först nu kan också det tillstånd, som 1634 års
regeringsform afsåg att grundlägga, sägas ha blifvit en verklighet.
Åt rättsväsendet egnades en högst behöflig omtanke. I
Jönköping upprättades en ny hofrätt för Götaland 1634. Lagskipuingen hade
under de oroliga tiderna alldeles råkat i" förfall, hvilket visade sig så
väl i underrätternas slappa och oordentliga tillvägagående som i de högre
domstolarnas långsamhet och godtycklighet. För att afhjelpa dessa
missförhållanden syselsatte sig regeringen under de resor, hon i landet företog,
flitigt med rättsfrågor och revisionssaker, och till att föreslå förbättringar i
lagskipuingen tillsattes lagkommissioner, en mindre 1640 och en större 1643;
i spetsen för denna senare stod dåmera riksdrotsen Per Brahe, och bland
med-lemmarne märkas sådana lagfame som Johan Stjernhok och Georg
Stjem-hjelm. De lagförslag, som sålunda framkommo, bildade utgångspunkter for de
vidlyftiga arbeten, som slutligen ledde till 1734 års lag.
En gren af förvaltningen, som denna tid utvecklades till en nästan
onaturlig höjd på de öfrigas bekostnad, var krigsväsendet. Landtförsvaret
hade genom regeringsformen blifvit ordnadt. Regementena voro fördelade på
landskapen. Den inhemska hären utgjorde sålunda omkring 40 000 man, en högst
betydlig styrka, då folkmängden i Sverige och biländerna vid denna tid ej kan
skattas högre än till 11/2 million invånare. En stor del af denna styrka användes
hemma till landets försvar, medan största delen af den väldiga härmassa,
omkring 100 000 man, Sverige under sista åren af tretioåriga kriget hade på
benen, sammanbragtes genom värfningar utomlands och utskrifningar hemma.
Dessa senare, som efter 1642, i enlighet med det sätt Per Brahe med så
mycken framgång infört i Finland, förrättades efter gårdatalet, gåfvo i medeltal
4 800 man eller, inalles under tyska kriget 15, tillsammans 72 000 man —
ungefär hälften af det manskap, som under samma tid från Sverige
öfver-fördes till Tyskland. Betydande genom sin styrka, blef ock den svenska bären
snart till öfning och utrustning den fullkomligaste tiden kunde uppvisa. Den
vidlyftiga krigsmaterielen tillverkades hemma, ja, denna näringsgren brugtes
till den höjd, att sådant kunde utföras till andra länder.
På samma tid utvecklades sjöförsvaret hastigt under Klas Flemings
kraftfulla ledning. Från 1635 infördes, efter ungefär samma grunder som
fotfolkets indelning i det inre af landet, vid kusterna det ständiga
båtsmans-hållet, som gaf omkring 3 000 man, fördelade på tre regementen.
Yid Skeppsholmen i Stockholm hade flottan sin hufvudstation. En
mängd af fartyg nybygdes. Dervid gynnade Fleming, understödd af Axel
Oxenstjerna, utbildningen af kustförsvaret genom anskaffande af mindre
fartyg, de så kallade lodjorna. Denna skärgårdsflotta, som 1643 utgjordes af
150 farkoster, indelades tillsammans med stora flottan, hvilken 1640 räknade
40 örlogsskepp och 40 galejor, på tre amiralskap. Till flottans bestyckning
åtgingo omkring 1 300 kanoner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
