Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KRISTINA (1632—1654) - Den inre styrelsen under Axel Oxenstjernas ledning (1636—1644)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af omkring 1200000 rdr, li varigenom kronan gick miste om en arlig ranta
af 82 781 daler s. m., en i den tidens riksstat betydande inkomstpost.
Härtill kom den väsentliga minskning kronans inkomster ledo genom
förläningarna, som under de senare åren af förmyndarregeringen blefvo
allt talrikare. Det visade sig omöjligt att på annat sätt belöna och
tillfredsställa de män, som under kriget gjort sig förtjenta om fosterlandet; de
be-gåfvades med gods och adelsbref. Dock iakttogs i detta hänseende den största
möjliga måtta. Ingen af regeringens medlemmar har denna tid för egen del
fått något betydligare; deremot blefvo riksråden och främst fältmarskalkame
ej lottlösa.
Det var emellertid klart, att ett sådant system, på samma* gång det
endast gaf en tillfällig lättnad, måste för framtiden grundlägga högst betänkliga
missförhållanden. Vi ha sett, huru en årligen återkommande brist i staten
äfvensom en farlig försämring i skattebondernes läge deraf följde; vi ha nämt
några af de missbruk och det starka missnöje, som deraf framkallades. Det får
dock ej förglömmas, att det å ena sidan var godsförsäljningen, som jeinte de
franska
subsidierna möjliggjorde det
fortsatta
segerloppet i
Tyskland, och
att å den
andra , oaktadt
afsondringen
gått så långt,
att redan
1642
190. Ore 1638. nödiga for
krigsfolkets underhåll, måste reduceras, förmyndarregeringen likväl alltid
brukade detta medel med en viss varsamhet. Man hade 1644 ej ännu gått
längre, än att en kraftig styrelse efter freden genom kloka åtgärder kunnat
utan våldsamma skakningar återställa jemvigten i kronans finanser. Det var
först det hänsynslösa slöseri, som af Kristina bedrefs, och de missriktningar,
hvilka då insmögo sig, som gjorde saken ohjelplig och en i samhällets
ömtåligaste förhållanden ingripande reduktion oundviklig.
Rubbningarna i finansväsendet och de dermed sammanhängande
olägenheterna voro väl de skarpast i ögonen fallande följderna af kriget, men långt
ifrån de enda. Det var ej nog dermed, att Sverige, den tiden en stat på endast
en och en half million invånare och med eu budget af omkring 5 600000
daler s. m. *, årligen offrade hälften af sina inkomster och blomman af sin
ungdom på kriget. Jordbruket, landets hufvudnäring, låg nere; det led 1
1 De franska subsidierna (720 000 daler s. m.) oberäknade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
