Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KRISTINA (1632—1654) - Kriget med Danmark. — Freden i Brömsebro 1645 - Tyska krigets sista tid 1644—1648; Torstenssons, Vrangels och Karl Gustafs öfverbefäl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
traktat Danmark med misstro. Den största vinsten ansåg han vara, att
art-fienden nu på ett grundligt sätt blifvit försvagad och for en tid gjord oskadlig.
Han menade, att »danskarne nu kunde få smaka på, hur godt hau hade det,
då han fordom i Knäred måste mottaga deras vilkor; sedan dess hade bladet
vändt sig, och denna gång var det Sverige, som afgjorde punkterna».
Med stolthet kunde emellertid rikskansleren peka på freden såsom sitt
eget verk. Också försummade drottningen ej att erkänna och belöna
rikskansleren för hans förtjeust: han blef vid återkomsten från traktatens
afslu-tande af henne upphöjd i grefligt stånd och begåfvad med grefskapet
Södra Möre, innefattande 11 socknar i sydöstra Småland, hvilka ansågos gifva
en årlig inkomst af 15 000 rdr. Men detta var också en af de sista glimtarna
af nådens solsken, som föll Öfver den grånade statsmannens lefuadsafton;
han skulle snart blifva vitne till, huru Gustaf Adolfs dotter lemnade sitt öra
åt andra, åt yngre rådgifvare.
Tyska krigets sista tid 1644—1648; Torstenssons, Vrangels och
Karl Gustafs öfverbef&l.
Overksam heten i Tyskland under Torstenssons frånvaro. — Gallas* tåg mot Holstefn. — Torstensseis
sista flittig. — Karl Gnstaf Vrangels öfverbefäl och förening med Tnrenne. — De förbundnes krig i Balen.
— Könlgsmark utanför Prag. — Karl Gnstaf generalissimus. — Freden.
Då Kristina på sin adertonde födelsedag den 8 december 1644 med
egen hand fattade sin faders spira, omgafs hon af segerjublet från tvenne
lyckosamma krig. Hennes förmyndare hade kämpat sig igenom de svåraste
åren och grundlagt framgångarna; hon hade under den närmaste tiden eudast
att skörda frukterna af deras verksamhet. Det var, såsom vi sett, ingen stor
svårighet för henne att på ett ärorikt sätt afsluta ett så väl fördt krig som
det danska; den nästa omsorgen blef att kraftigt fullfölja det tyska. Meu
äfven på detta håll var isen redan bruten. Man hade endast att fortgå på
den väg, som under de föregående åren blifvit banad.
På den tyska krigsskådeplatsen hade en viss overksamhet inträdt, sedan
Torstenssou i slutet af år 1643 gått mot Danmark. Svenskarne förde kriget
endast försvarsvis i norra Tyskland, medan de i mellersta och södra delen af
landet ännu innehade så vigtiga platser som Leipzig, Glogau och Olmutz.
Kejsaren försummade att begagna sig af tillfället under den svenska härens
frånvaro; det tycktes, som hade han nöjt sig med att njuta af den lättnad
han dervid erfor. Med den danske konungen låg han i en onyttig tvist om
stiftet Bremen, som under tiden, såsom ofvan antydts, intogs af Königsmark.
Sålunda fördröjdes en samverkan mellan Sveriges båda fiender, som eljest
kunnat blifva af högst ödesdigra följder. Det blef väl slutligen afgjordt, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
