Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KRISTINA (1632—1654) - Westfaliska freden 1648
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
värme försvarade sin son. Dennes parti var för starkt, att Kristina skulle
våga något ytterligare steg mot Johan; men hon öfverhopade Salvius med
ynnestbevis och gaf honom hemligt uppdrag att med alla medel påskynda
freden, under det Johan Oxenstjerna i enlighet med faderns åsigter sökte
förekomma förhastade medgifvanden. På detta sätt kom denne att framstå i en
förhatlig dager, då man sökte göra troligt, att det var hans stolthet och
omed-görlighet, som hindrade fredens afslut ande.
I sjelfva verket var det många andra omständigheter, som vållade, att
saken drogs på långbänken. De frågor, som här skulle lösas, voro af den
mest mångartade och invecklade beskaffenhet. Man tvistade ej endast om den
ersättning, som borde tillerkännas Sverige och Frankrike samt åtskilliga tyska
riksstånd, utan här skulle äfven afgöras, hvilken protestanternes ställning inom
riket skulle blifva, hvilket år skulle fastställas som gräns för de andliga
godsens återställande, om
kurfursten af Pfalz skulle
insättas i sina rättigheter,
huru stor ersättning i
penningar armeerna skulle fa,
om Nederländernas
förhållande till Spanien och
så vidare. Alla dessa olika
spörsmål berörde mer eller
mindre de olika
medlem-marne. Ej blott sättet,
hvarpå de skulle afgöras,
men ock frågan om, hvilka
i livar sak borde deltaga,
vållade svårigheter, som
den tidens omständliga
statskonst ej bidrog att lätta. Vi beröra i det följande endast den del af
förhandlingarna, som angick Sverige.
I samma form hade den svenska och franska kronan framstält sina
fordringar, utom livad som rörde blott någondera ensam. Så var i den
franska framställningen utelemnadt det, som Sverige begärde till sina
trosforvand-ters förmån. Bland de första svenska fordringarna märkas S c hl e si en, der en
mängd vigtiga platser innehades, och Pommern, som ända sedan 1G30 varit
i svenskarnes våld. Det förra förslaget afsåg väl mest att göra kejsaren
med-görligare till andra afträdelser; men från det senare kunde ingenting förmå
svenskarae att afstå, ehuru det väckte mycken gensägelse, i synnerhet från
kurfursten af Brandenburg, som hade arfsanspråk på landet. Han måste nöja
sig med Hinterpommern och stiftet Kainmin samt vederlag för återstoden. En
annan svår fråga var den om godtgörelsen i penningar till de under Sveriges
befäl stående härarna. Dessa hade egna fullmäktige vid kongressen, och för
ändamålet begärdes en sunnna af 20 millioner riksdaler.
227. Vinkastning från »Svenska lejonet» vid fredsm<iden
i Niirnberg (afb. 228).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
