Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KRISTINA (1632—1654) - Kristina och hennes hof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tnade, medan hennes hjerta syntes otillgängligt för alla ömmare känslor,
slösade hon till höger oeh venster med vederinälen af sin kungliga ynnest,
men underlät ej heller att starkt låta dem känna sin onåd, som ådragit sig
hennes misshag. Hårdast drabbades häraf den gamle rikskansleren. Den
tid, då hans unga herskarinna i timtal kunde lyssna till den visdom, som
flödade från den grånade statsmannens läppar, var förbi. Redan
karaktersskil-naden mellan den lifliga, ostadiga Kristina och den gamle, betänksamme
ministern, som i åratal varit van att herska efter eget tycke, var ett hinder för,
att förtroendet dem emellan skulle blifva varaktigt. Dertill var drottningen,
medveten om sin förmåga, nog fåfäng att ej allenast vilja styra ensam, utan
äfven att synas göra det. Detta var dock omöjligt, så länge rikskansleren
med sitt stora anseende vid rådsbordet ledde ärendena; han dikterade alla
besluten och uppbar hedern derfor.
Kristina insåg snart, att han under kriget
var oumbärlig. Vi ha också i det
föregående sett, huru drottningen arbetade
för freden med en ifver, som långt
ifrån alltid var fosterlandet gagnelig.
Redan under det danska fredsverket
hade meningsskiljaktigheten mellan
rikskansleren och drottningen yppat
sig; den öfverflyttades snart pä det
tyska, och här vidgade sig klyftan
mellan dem ytterligare genom det olika
parti, som de togo i tvisten mellan de
båda svenska legaterne i Osnabriick.
Lågan underblåstes skickligt af den
franske ministern, hvilken väl måste
erkänna vigten af denne »Axel», kring
hvilken verlden vände sig, men till sitt
lands välförstådda fördel önskade
honom förpassad till en annan verld.
Äfven visste rikskanslerens ovänner, som förut måst tiga, att nu innästla sig i
drottningens förtroende och med allahanda förtal skada honom. En fullständig
brytning förhindrades väl genom beraedling af Torstensson och andra
förståndiga män. Men om också drottningen tvangs att hafva försyn för
rikskanslerens ålder och förtjenster, så ökades hennes obenägenhet för honom, då han
motarbetade den unge och ännu oförsökte M. G. de la Gardies intagande i
rådet. Hon fattade ovilja ej blott mot den gamle Axel personligen, utan
äfven mot hela hans mäktiga slägt. Flere medlemmar af hans parti
aflägs-nades i olika uppdrag, och då tecknen på drottningens ogunst blefvo allt för
tydliga, drog sig rikskansleren för någon tid tillbaka på landet, der han gladde
sitt sinne med att åse nyröjningarna vid Fiholm. Äfven han, den redbaraste
236. Ebba Brahe, gift med Jakob de la Gardie 1
(1596—1074).
i Efter det enda tillförlitliga, hittills kända porträtt af Ebba Brahe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
