Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KRISTINA (1632—1654) - Kristinas senare regeringsår och tronafsägelse (1654)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
styrelsetid der utöfvat. Den återvändande freden inverkade naturligen
förmånligt på handel och näringar. Drottningen omhuldade städerna och
gynnade bergverk och fabriker. Dessa uppblomstrade. I synnerhet gick grufdriften
i Falun framåt, sedan kopparhandeln frigifvits och förmyndarstyrelsen gjort allt
för att afveckla de förra kopparkompaniernas affärer.
Men framfor allt låg den andliga odlingen drottningen om hjertat.
Efter vidlyftiga förarbeten (se sidan 293) utfärdades ändtligen 1049 den första för
hela riket gemensamma skolordning, hvilken tor en lång framtid blef
bestämmande för de s venska läroverkens utveckling. Nya gymnasier upprättades
i Göteborg och Hernösand. De vetenskapliga sträfvandena lifvades genom
det deltagande, hvarmed de följdes af drottningen. Vi ha redan nämt, huru
hon samlade kring sig de lärde och uppmuntrade dem. Sällan besökte hon
Upsala utan att öfvervara de förnämsta föreläsningar och öfningar derstädes.
1 många riktningar framträdde också utmärkta forskare. Tysken Chemnitz
utnämdes till historiograf och utgaf sin historia om tretioåriga kriget. Johan
Bure (Bureus) gaf väckelse åt studiet af vårt fornspråk och de nordiska
autiqvi-teterna. Stjernhök, Loccenius. Vexionius (adlad Gyldenstolpe) grundlade
en svensk rättsforskniug. Georg Stjernhjelm och Olof Rudbeck, Sveriges
luda mångsidigaste snillen, verkade i de mest olikartade riktningar, den förre
som skald, språkforskare, matematiker, rättslärd och ’tänkare, den senare
utmärkt på en gång i anatomi, naturkunnighet, mekanik, fornforskning och musik.
Vid sidau af denna rika utveckling både i inre och yttre afseende
började dock småningom de missförhållanden, som voro en följd af kriget, att
visa sig, särskildt inom rikshushållningen. Vi ha sett, huru
förmyndarregeringen, då de för kriget oundgängliga medlen tröto, redan 1638 och
sedermera förnyade gånger måst taga sin tillflykt till frälseköpen. Dessa stodo
egentligen i strid med regeringsformens bud, men de voro af den yttersta
nöd framtvingade, och drottningen hade vid sitt tillträde till regeringen ej
allenast godkänt förmyudarnes förvaltning, utan hon stadfäste äfven utan
förbehåll de under hennes minderåiighet skedda föryttringar af krono- och
skattejord, ja, hon förskref dem nu — hvad ej skett förut — såsom evärdligt
frälse åt innehafvarne. Men ej nog härmed; hon fortsatte på den inslagna
vägen och utan hejd. På detta sätt minskades kronans årliga inkomster i
betänklig grad, och svårigheten att fylla behofven blef ständigt större. Annu
1649 måste af ständerna begäras nya utskrifningar, för att ersätta det
afgående utländska krigsfolket, äfvensom de under kriget åtagna skatternas
fortfarande. Detta beviljades, men bidrog att öka den oro, hvarmed man
började betrakta drottningens sätt att handskas med rikets inkomster.
Förutom frälseköpen tärde nämligen äfven hennes slöseri med
förläninga r, som nu blefvö allt talrikare, starkt på tillgångarna. Det är sant,
att Kristina hade stora förtjenster att belöna; men hon gjorde det också på
ett kungligt sätt. Hennes frikostighet gick till och med ofta för långt, och
hvad värre var, den visade sig icke alltid rättvis. Det var ej de män, hvilka
grundat fosterlandets storhet, som mottogo de största och flesta belöningarna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
