Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KRISTINA (1632—1654) - Kristinas senare regeringsår och tronafsägelse (1654)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utan hennes gunstlingar. Oxenstjernorua, Torstensson, Karl Gustaf Vrangel,
Königsmark, Vittenberg och än flere bjeltar från tyska kriget fingo
visserligen betydliga grefskap; andra förläningar och sköldebref1 utdelades i massa.
Men hvad var detta i förhållande till hvad den temligen ändamålslösa
ambassaden till Frankrike kostade och de högst betydliga nådevedermälen i öfrigt,
som offrades på Magnus Gabriel de la Gardie och hans efterträdare i
drottningens ynnest?
Ett sådant till vägagående måste väcka ond blod. Det harmade folket
att se statens egendom behandlas, som vore den drottningens handkassa.
Landets andryga store ogillade det myckna adlandet och sågo med forakt på dessa
uppkomlingar, som nu på alla sidor omgåfvo dem; det började uppstå en
spänning mellan hög- och lågadel, liksom förut mellan frälse och ofrälse.
Endast i en fråga var adeln enig,
nämligen angående privilegierna.
Dessa vidgades och missbrukades
allt mera på de lägre ståndens
bekostnad, hvilka voro hårdt tryckta
ej mindre af adelns
företrädesrättigheter än af de höga utskylderna.
Särskildt knotade allmogen, hvars
frihet var allvarligt hotad. Det såg
ut, som skulle de fria bönderne alla
förvandlas till frälsets undersåtar
och dermed förlora eganderiitten
till den jord de brukade. Der
fun-nos alltså många jäsningsämnen, och
drottningen, som till en början
varit ett föremål för allas kärlek och
stora förhoppningar, böljade snart
från många håll att klandras.
Missnöjet gaf sig luft i klagoskrifter,
som flögo kring landet, och vid
riksdagarna.
Redan 1644, vid den riksdag, då Kristina sjelf öfvertog regeringen,
hade bönderne framstält yrkande på godsens återställande till kronan och
häri understödts af presterskapet. Saken ledde lika litet denna gång som
under de två närmast följaude riksdagarna, 1647 och 1649, till något beslut.
De högre stånden, som nyss fått sina privilegier bekräftade och tillökade,
voro vid dessa tillfällen oraedgörliga, bönderne saknade ledare; men 1650
brast stormen lös. Vid denna riksdag få vi bevitna, huru presterne träda i
spetsen för rörelsen bland de ofrälse stånden, och huru drottningen for att
rikta mot adeln den storm, som eljest skulle vändt sig mot henne sjelf, synes
främja deras förehafvande. De förnämsta ledarne voro den lärde och ofor-
240. Johan Terserus
(1605-1678).
1 Kristina upphöjde inom tio &r 17 personer till grefvar, 46 till friherrar och 428 till adelsmän.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
