Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KRISTINA (1632—1654) - Kristinas senare regeringsår och tronafsägelse (1654)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skräckte upsalaprofessorn Johan Terserus och borgmästaren i Stockholm
Nils Nilsson, talman för borgarståndet. Upphetsningen mot adeln var
häftig; på flere ställen i landet hotade uppror att utbryta, och många stormän
fruktade för sina lif. Adeln ville ej gifva vika, utan yrkade å dess vägnar
den gamle Axel Oxenstjerna, som nu ansågs som orsaken till alla olyckorna
och blef föremålet för den allmänna oviljan, att de orolige skulle allvarligen
näpsas. Detta var dock ingalunda drottningens mening. Hon uppmuntrade
tvärt om de ofrälse stånden i deras klagomål. Men dessa hade svårt att
komma öfverens, så högt och allmänt de än ropade på en reduktion.
Pre-sterne söndrade sig redan vid riksdagens början; större delen af ståndet skilde
sig från biskoparne, sora i mycket ansågos lmfva gemensamma intressen med
adeln, och höll under sex veckors tid särskilda sammankomster under ledning
af Terserus. Också kunde de ofrälse stånden till en början ej ena sig om
den klagoskrift, de borde öfverlemna till
drottningen; Terserus hade uppsatt ett förslag, Nils
Skunk, magistrat ssekreterare i Stockholm, ett
annat; slutligen utarbetades af dem båda en
skrifvelse, den så kallade »protestationen om
kronogodsens återställande», som af en
deputation från prester, borgare och bönder till
drottningen öfverlemnades. I protesten
målades rikets tilhtånd i de mörkaste färger; der
klagades öfver det sätt, hvarpå adeln
missbrukade sina privilegier, och yrkades, >att alla
aba-lienerade krono- och skattehemman måtte till
kronan åter indragas». Drottningen visade sig
nådig, men svarade i allmänna ordalag.
Dermed var anfallet för den gången af böj dt; men
reduktionsfrågan var väckt och kunde icke vi- 241– 0/le!f Jot®n Ter»erus
, r ,, .o j 1 , . .. u (dod KW8J, i Liukopingi domkyrka.
dare falla. De otralse standen hade upptradt
sjelfständigt, utan adelns ledning och mot den samma. Detta var något dittills
oerhördt, liksom ock riksdagens längd: den hade varat i fyra hela månader.
Emellertid kände sig de store osäkra. Vid drottningens högtidliga
kröning, som vid detta riksmöte firades i Stockholm med en hittills osedd prakt
och ståt, blef, skrifver Per Brahe, »arffursten hertig Karl Gustaf, litet förrän
kroningsprocessen angick, inkallad i h. maj:t drottningens mak och försäkrade
riksens råd på alla de donationer, som de bekommit eller framdeles bekomma af
h. maj:t, emedan en part af de förvirrade ständer sådant väsen hade». En
stor del af rikets råd med rikskansleren i spetseu fann ock nödigt att mot de
ofrälse ständernas protest afgifva en remonstration, och drottningen utfärdade,
med anledning af hvad som på riksdagen förekommit, en »ordning mellan
ridderskapet och adeln å ena sidan och skatteböuderne å den andra», hvilken
dock mera afsåg att fastställa förhållandet mellan båda än att vidga eller in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
