Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KRISTINA (1632—1654) - Kristinas senare regeringsår och tronafsägelse (1654)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
velaktigt lyckats. Den derpå följande riksdagen 1652 aflopp lugnt oaktadt
böndernes klagomål; drottningen begärde och erhöll i följd af osäkerheten i
den yttre ställningen tre års ntskrifningar och höjda utlagor. Både med
Danmark och Polen hade man nämligen kommit på spänd fot. Framstående
politiska flyktingar från dessa riken, den dauske rikshofmästaren Korfits
Ul-feld, svåger med Frederik III, och den polske kronunderkansleren Hieronymus
Radziejovski, funno ett smickrande mottagande vid Kristinas hof, der de gjorde
allt för att reta henne mot deras fädernesland. Med Danmark föranledde
dessutom öresundstullen nya tvistigheter. Med Polen ansträngde man sig
for-gäfves att förvaudla 1635 års stillestånd till fred. I Tyskland åter gaf frågan
om westfaliska fredsvilkorens verkställande anledning till förvecklingar med
kejsaren och flere riksstånd, särskildt kurfursten af Brandenburg och riksstaden
Bremen. En brytning på något af dessa håll hade lätt kunnat inträda, så
mycket mer, som många af de inhemska store, både af begär efter tillfälle
att ytterligare få utmärka sig och för att vända folkets blickar utåt från
missförhållandena i det inre, lifligt önskade förstoringspolitiken fortsatt.
Allt olidligare blef emellertid tillståndet i det inre. Snart visade sig,
att det närmande, som på 1650 års riksdag försports mellan drottniugen och
de ofrälse stånden, var föga uppriktigt menadt. Det såg ut, som om
drottningen på intet sätt låtit inverka på sig af det, som förelupit; hon fortsatte
att strö omkring sig gåfvor och förl’äningar, och detta med än mer
frikostig hand än förut. Först nu kunna slöseriet och den dermed följande
oredan sägas ha nått sin höjd. Donationer utdelades under allahanda nya
titlar och förevändningar utan ringaste återhåll. Mycket underslef bedrefs
ock härvid; sekreterarne i kansliet sålde till och med förfalskade
förlänings-bref. Det gick slutligen så långt, att man ej rätt visste, hvad som var
kronan behållet eller afsöndradt; drottningen måste, när hön bortgaf gods, göra
det under uttrycklig förutsättning, att det icke vore förut åt någon annan
förlänadt. Snart befans omöjligt att anvisa gref- och friherreskap åt hela
massan af nyskapade grefvar och friherrar. Ja, ofta voro tillgångarna så
uttömda, att till och med de för hofvets underhåll oundgängliga medlen tröto,
och Kristina mäktade endast genom lån, som gåfvos henne af skyddlingar,
hvilka riktat sig på hennes bekostnad, anskaffa de samma.
Det är lätt att förstå, till hvilken höjd misshushållningen blifvit
drifven, då vi finna, att genom gåfvor, förläuingar, försäljningar och så
vidare en årlig ränta af öfver 1200000 daler s. m. redan år 1653 frångått
kronan. Denna summa i sig sjelf högst betydlig — den skulle, uttryckt i vår
tids myntfot, göra 3200000 kronor — är dock flerdubbelt större, än den
synes, då vi, för att rätt mäta den, äfven måste taga i betraktande den tidens
små tillgångar och låga varuvärden. Af detta belopp hade endast en
jem-förelsevis ringa del tillkommit under förmyndarnes tid. Dessa hade
visserligen, såsom vi sett, afsöndrat gods, ehuru blott till en ränta af omkring 82 000
daler s. m., och bortgifvit förläningar, men sparsamt och inga till evärdligt
arf och ego. Härvid är dessutom att märka, att kronan hvarken genom frälse-
Sttrign hi t tor ia. IV. 23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
