Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KRISTINA (1632—1654) - Kristina efter tronafsägelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Märsta. Sitt beslut att lenma Sverige utförde hon med en sådan brådska,
att afresan liknade en flykt. Efter några dagars uppehåll i Stockholm drog
hon genom landet söder ut, men i stället för att gå åt Kalmar, der en flotta
af tolf örlogsfartyg utrustats för att öfverföra henne till Tyskland, tog hon
vägen åt Halland. Sina känslor geut
emot fäderneslandet uttryckte hon
tydligt nog, då hon med gladt mod
öfver-skred riksgränsen och dervid utropade:
»Ändtligen är jag fri! Till Sverige
hoppas jag aldrig mera återkomma.» Föga
anade hon då, att om ej hemlängtan,
så skulle dock hennes ostadiga lynne
återföra henne dit ännu tvenne gånger.
Med några få förtrogne fortsatte
Kristina sin resa genom Danmark öfver
Hamburg till Nederländerna. Under
vägen anlade hon karlkläder och tog
namn af en ung grefve Dohna. Skälet
till detta besynnerliga uppforande torde
böra sökas dels i den spänning, hvari
hon befann sig till det danska hofvet,
dels ock i hennes håg för romantiska
äfventyr. Framkommen till
Antwer-pen, uppträdde hon åter som drottning
o#h uppehöll sig dels der, dels i Bruxelles, hvarest hon på spanska regeringens
inbjudning tog sitt vinterqvarter, öfver ett år. Här höll hon ett präktigt hof
och fann ett nöje i att mottaga besök af en stor skara furstar och framstående
lärde, som kommo att se den ryktbara drottningen.
Här var det också, som
hon fullföljde sin länge hysta
och småningom mognade
föresats att öfvergå till den
katolska läran. Bekännelsen
skedde dock ännu hemligt
inför Pimentellis biktfader, i
närvaro af några fa. Den helige
fadern, hvilken länge verkat
för saken genom att omgifva
henne med jesuiter, som för
sådant ändamål blifvit utsända,
fann dock denna framgång allt för ringa. Hela verlden borde få bevitna en
så lysande seger för katolska kyrkan. På vägen till Italien, som var målet
fölr Kristinas resa, öfvergick bon derför offentligen till katolicismen och antog
dervid namnet Alexandra. Det var i Innsbrucks domkyrka den 24 oktober
244.
Drottning Kristina
(Jfr s. 319).
245.
Romersk medalj till minne af drottning .Kristinas
intåg i Roma den 14 (24) december 1655.
»Alexander VII, p&fve. 3:e regeringa&ret. — [För] ett
gynsamt och lyckligt lnt&g.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
