Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARL X GUSTAF (1654—1660) - De polska och ryska krigen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På försommarn samlades den polska hufvudhären, 40000 man stark, under
Johan Kasimirs eget befal omkring Varsjav, hvars försvar var anförtrodt åt
Arvid Vittenberg, Den gamle krigaren värjde sig i det längsta med mycket
mannamod, men måste slutligen vika för öfvermakten och dagtingade efter
en sista förtviflad strid den 21 juni 1656. Af den ursprungliga
besättningen, 3 000 man, återstodo då endast 400 i tjenstbart skick. Vittenberg
qvarhölls mot tro och lofven och dog följande år i fångenskap på Samostje.
Karl Gustaf hade velat, men icke kunnat undsätta de sina. Han var
ensam för svag dertill. Vår ställning var väl egnad att ingifva allvarsamma
farhågor. Yi beherskade visserligen ännu stora sträckor inom Polen med våra.
vapen, men vår militära styrka aftog hastigt, och vi saknade utvägar att
ersatta våra förluster. Vid den politiska synranden skockade sig hotande moln.
Med Österrike och Danmark stod det och vägde, den holländska flottan hade
lupit in i Östersjön för att undsätta Danzig, och de österrikiska bearbetningarna,
i Moskva voro på väg att bära frukt. Karl Gustaf såg sig om efter
främmande hjelp. Han lät Erik Oxenstjerna drifva på de redan började
underhandlingarna om en närmare förening med Brandenburg och afsände ett
sändebud att afsluta förbund med Ragoczi, furste af Siebenbtirgen. Framför
allt var han angelägen om kurfurstens vänskap och var till sist villig att
köpa den mot stora afträdelser i Polen. Köpet gjordes upp genom
fördraget i Marienburg den 15 (25) juni 1656. Friedrich Wilhelm skulle
understödja Sverige med 4 000 man och under det löpande året, om så
påfordrades, med hela sin makt samt i ersättning erhålla fyra uppräknade
landskap inom Storpolen med full suveränetet. Det var i sjelfva verket en börjande
Polens delning.
Karl Gustafs väg gick nu mot Varsjav för att rädda det. Han mottog
inom några dagar underrättelsen om dess fall och dertill budskapet om ännu
en olycka. Den 3 juni hade ryssarne såsom fiender öfvergått gränsen till
Ingermanland. Karl Gustafs tankar stodo likväl allt jemt på Varsjav, der han
ville med polackame utkämpa ett afgörande fältslag. Sedan en af kurfursten
påyrkad fredsunderhandling under fransk bemedling misslyckats, förenade sig
de svenska och brandenburgska härarna och marscherade mot den polska
hufvudstaden, invid hvilken Johan Kasimir stod med 40000 man litauer,
polackar och tatarer. De förbundne, som ansågo fiendens styrka vara mycket
öfver 100 000 man, räknade sjelfva endast 18 000 man, hvaraf icke fullt hälften
utgjordes af brandenburgare. De högre officerarne och äfven kurfursten
af-rådde ett anfall på den öfverlägsne motståndaren, men Karl Gustaf var af
andra tankar och uttalade sig med en segervisshet, som icke förestälde sig
ens möjligheten af ett nederlag. Han dref sin vilja igenom. Under en
brännande sommarsol, den 18—20 juli 1656, utkämpades tredagarsslaget
vid Varsjav på de smått kuperade, delvis sanka och skogbevuxna fält, som
den tiden utbredde sig på högra weichselstranden ett stycke norr om Praga.
Hufvudstriden stod den 19 juli, men afgjordes först den följande dagens
morgon, då den slutade med den polska härens upplösning och flykt. Dess.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
