Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARL X GUSTAF (1654—1660) - De polska och ryska krigen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
urets slut voro emellertid några af slotten i ryssarnes hånd, landet var
alldeles förödt, och pesten hade redan börjat att göra sitt dystra tåg genom de
nejder, der kriget rasat.
Med ifver sökte Karl Gustaf förlikning med sin ryske granne. Det
skedde länge förgäfves. Tsar Alexei lyssnade till kejsarens intalanden och
lockades af utsigten till den polska kronan. Han ingick stillestånd med Polen
i oktober 1656 och öfverenskom med denna makt om ett gemensamt
uppträdande mot Sverige. Det hade ej mycket att betyda. Under året 1657
förde ryssarne kriget mycket lamt; de svenska vapnen och ännu mer den
härjande pesten ingåfvo förskräckelse. Händelserna i Danmark gjorde sedan
tsaren mera böjd att sluta ett krig, som ej gifvit honom hvad han hoppats.
Till fred kunde han likväl ej formas, men efter långa underhandlingar ingicks
i december 1658 mellan Sverige och Ryssland ett treårigt stillestånd.
Om 1657 års polska krig är ej mycket att förtälja. I mars bröt Karl
Gustaf upp från Thorn for att uppsöka Ragoczi, hvilken midt i vintern ryckt
in i öfre Polen med en brokig här af 60 000 halfvilda barbarer. De båda
bundsforvand terne mötte h varandra norr om Sandomir och öfverskredo Weichsel
för att i trakterna öster om denna flod taga reda på polackarne och tvinga
dem till strid. Karl Gustaf skulle pröfva, att denna uppgift ej lät sig lösas
tillsammans med Ragoczi och hans odisciplinerade horder. Hela fälttåget
upplöste sig i en märklig jagt efter en fiende, som aldrig stod att finna.
Den enda frukten af alla mödor blef utom landets förödande eröfringen af
den vigtiga fästuingen Brzesc, som i maj tvangs att dagtinga genom
general-qvartermästaren Erik Dahlbergs skicklighet och mod. Kort förut erhöll
Karl Gustaf underrättelse om Danmarks förestående anfall, och han skilde sig
från den siebenbiirgske fursten för att bereda sig till striden med sin nye
fiende. Ragoczi, som kommit till Polen för att med våldets rätt taga dess
krona, gjorde ett brådstörtadt och skymfligt återtåg under ständiga förluster
och ankom nästan såsom flykting till sitt eget land, der han snart tillsatte
lifvet i ett krig med turkar ne.
Först i slutet af juni 1657 lemnade Karl Gustaf Polen. Han hade då
emot-tagit Danmarks krigsförklaring och dessutom budskapet, att äfven Österrike
såsom Johan Kasimirs bundsförvandt mot honom vände sina vapen. Han
syntes ett ögonblick hafva tvekat, hvilken af sina nya fiender han skulle
möta först, men gick mot den, hvars anfall närmast hotade hans land.
I Polen lika som i Ryssland förde han under sina återstående dagar kriget
endast till försvar och sökte i det längsta behålla detta Preussen, hvars
för-värfvande hade varit hans hufvudsyfte. Det lyckades honom icke. Orsaken
till hans motgångar och nederlag inom Polen var icke blott hans egna stora
strategiska och politiska misstag, utan också den omständigheten, att ett
sjelfständigt Polen ännu kändes såsom ett behof för Europa. Ett århundrade
derefter blef det annorluuda. Men de, som då delade Polen, kunde visa på
Karl Gustaf såsom sin läromästare. Han hade tecknat vägen, till olycka icke
minst för sitt eget land.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
