Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARL X GUSTAF (1654—1660) - De båda danska krigen. 1657—1660
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till Skåne, men huf vadstriden stod i ocli om Halland, som svårt hemsöktes
af kriget. Trots underlägsenheten i antal utförde svenskarne mången lycklig
bedrift, vitnande om deras goda krigargry. På hösten hade danskarne likväl
öfverbanden, och man fruktade ett anfall på det egentliga Sverige. Våra
vapens framgångar i andra trakter blefvo vår räddning.
I slutet af juni 1657 bröt Karl Gustaf upp från Bromberg i Preussen,
skyndade i ilmarscher genom Pommern och Mecklenburg och stod redan den 18
juli vid gränsen af Holstein. Han följdes af en liten, till det yttre oansenlig
här på 8 000 man; den inneslöt Europas yppersta krigare. Deri låg dess
styrka. Bremen återtogs. Den öfverlägsna, men oöfvade danska hären
undan-drefs eller gjordes fången; svenskarne brände Itzehoe samt öfversvämmade
hastigt Holstein, Slesvig och större delen af Jylland. Den 23 augusti stodo
de redan utanför det vid Lilla Bält belägna Frederiksodde (nu Fredericia),
dit den gamle Anders Bille tagit sin tillflykt med öfverlefvorna af sin armé.
Fästningens inneslutning och belägring öfverlemnades åt Vrangel, och Karl
Gustaf begaf sig till Wismar »för att vara flottan närmare och om möjligt
företaga en hufvuddessein».
En fredsunderhandling inleddes redan nu med Danmark, men blef utan
frukt, då den svenske konungen ej ville en allmän kongress, som hans
motståndare påyrkade. Vår ställning blef allt mer bekymmersam. Österrikarne
togo Krakov och tågade mot Preussen. Czarniecki inföll härjande i det
svenska Pommern, och kurfursten ingick med Polen särskild fred och ett
försvarsförbund i Wehlau. Han blef inom kort den hemlige ledaren för alla våra
fiender och sökte förmå dem att förena sina krafter till en diversion mot
svenskarne i Pommern eller Holstein. Den hade utan tvifvel blifvit ödesdiger.
Karl Gustaf sökte undgå farorna genom användande af diplomatiens vapen.
Han erbjöd på fullaste allvar Polen och Ryssland fred, underhandlade med
Mazarin och Cromwell om förbund och sökte framför allt under frikostiga
löften om land inom tyska riket vinna den mäktige protektorns bjelp mot
Danmark, hvars delning han till sist föreslog. Då emellertid både Frankrike
och England syntes vilja uppehålla honom med fagra löften och voro obenägna
att lemna honom den hjelp han fordrade, föll Karl Gustaf på den tanken att
i stället söka en uppgörelse med Österrike för att lättare få fred med
Ryssland och med heder komma ur sitt polska äfventyr. Närmandet till Österrike
skedde i oktober 1657 genom Bjömklou, Sveriges skicklige representant vid
valdagen i Frankfurt, och fortsattes genom en hemlig agent vid hofvet i Prag.
Det var ett uppslag till den politik, som hade anhängare i Karl XI:s
förmyndarregering och längre fram segrade under Bengt Oxenstjerna. På Österrike
utöfvade detta närmande den verkan, att det hejdade sitt anlopp mot vårt
land, och kurfursten af Brandenburg måste höra sin allt häftigare uppfordran
att skynda till Danmarks hjelp besvaras med den öfverraskande
anmärkningen, »att konungen af Ungarn alldeles icke stod i något fiendtligt förhållande
till Sverige». Österrikes vacklan under slutet af år 1657 var uppenbar och
räddade för visso den svenska här, som låg på Jylland, från oundviklig under-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
