Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARL X GUSTAF (1654—1660) - De båda danska krigen. 1657—1660
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han räknade i det längsta på den engelska flottan, men föresatte sig att,
äfaen utan den, med blott sin egen makt till lands och sjös utföra sina planer.
Redan tidigt föresväfvade honom möjligheten af naturens hjelp. Den kom
också för att rädda honom. På nyåret inträffade den skarpaste köld, och den
26 januari var bryggan slagen öfver Lilla Bält; af Karl Gustaf fordrades
endast djerfheten att begagna den. En vacker vinterdag den 30 januari
1658 öfvergick den svenska hären, 12 000 man stark, det frusna hafvet från
jutska kusten öfver Brandsö till Iversnæs udde på Fyen, der en dansk styrka
af 5 000 man blef slagen och tillfångatagen. Hela Fyen eröfrades, och
flyktingar spredo nyheten derom till det förskräckta Kjöbenhavn. Det återstod
att komma öfver Stora Bält; det kunde ske från Nyborg rätt öfver till Korsör
eller i en längre båge åt söder från Svendborg öfver öarna Langeland, Låland
och Falster. Den senare vägen
undersöktes af Dahlberg, och
han rådde sin konung att välja
den. I öfverensstämmelse med
Dahlbergs råd fattade Karl
Gustaf sitt beslut; det skulle
bestämma nordens öde. Den 6
februari gick rytteriet under
konungen öfver Stora Bält; den
9 följde artilleriet och fotfolket |
under Vrangel. Den 12 stod
hela den svenska hären på
Själlands jord, och en bragd var
fullbordad, i sitt slag den enda,
hvarom historien förtäljer.
K edan vid budskapet om
Fyens förlust hade Frederik III
begärt och Karl Gustaf
medgif-vit en särskild fredsunderhand-
273. JMedalj öfver Karl X Gustaf» tasc öfver Bält.
»Åt en ende har naturen gifvit denna gtird.i»
ling. Den företogs först i Vordingborg den 12 februari under fransk och
engelsk bemedling, medan den svenska hären fortsatte sitt framryckande mot den
danska liufvudstaden. Sveriges fullmäktige voro riksrådet Sten Bjelke och den
högättade danske öfverlöparen och landsförrädaren Korfits Ulfeld.
Underhandlingen flyttades inom kort till byn Tosterup nära Kjöbenhavn, och der
af-8löts freden den 18 februari 1658, hvarefter de öfverenskomna punkterna
några dagar senare, den 26 februari, uppsattes i vederbörlig form uti Roskilde.
Fredsfördraget gjorde slut på förbundet mellan Danmark och dess allierade
genom att förklara såsom ogiltiga alla traktater, som de båda kronorna ingått
till hvarandras skada. Det bestämde äfven, att Östersjön af de skandinaviska
rikena gemensamt skulle hållas stängd för främmande fiendtliga flottor.
Hertigen af Holstein, Sveriges bundsförvandt, skulle inom en viss tid erhålla
»en billig satisfaktion», och ett senare fördrag löste honom äfven från dansk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
