Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARL X GUSTAF (1654—1660) - De båda danska krigen. 1657—1660
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uti fördraget i Roskilde. Det var ej nog dermed, att Danmark enligt
fordragets ord skulle skilja sig från sina gamla vänner, våra fiender, och for
framtiden afsvärja alla forbund, som kunde vara Sverige till förfång; det
skulle derjemte förändra sina. allianser och först och främst ställa sig vid
Sveriges sida i broderlig endrägt till vinnande af vissa politiska syftemål.
Danmarks förbund mot Holland var den stora vinst, Karl Gustaf afsåg
genom freden, och detta visade sig alldeles klart i den punkt, som handlade
om främmande fiendtliga flottors stängande från Östersjön. Uti den punkten
kunde Karl Gustaf intet efterskänka utan att uppgifva hela sin yttre politik.
Danmarks egendomliga uppförande efter freden väckte visserligen redan
tidigt hos den svenske konungen tanken på möjligheten af ett nytt krig,
men sitt beslut att åter gripa till vapen mot vår granne har han icke fattat,
förrän Frederik III, drifven af Holland och stödjande sig på denna makt,
vägrat att i förbundsfrågan ställa sig roskildefreden till
efterrättelse. Från början af juli månad 1658 kan man anse
kriget med Danmark vara afgjordt. Utgången af
kejsar-valet och Österrikes hållning bidrogo blott att
ytterligare bestämma Karl Gustaf. Det blef för honom
nödvändigare än någonsin att hafva säkerhet i sin rygg och
makt öfver Östersjön, innan han gick att börja sin
vådliga fejd inom det tyska riket.
Hans plan var att taga hela Danmark och göra
slut på dess sjelfständighet; han räknade på
öfverrask-ningen och snabbheten i sin krigföring. Såg han icke
farorna eller underskattade han dem? Han måste få att
kämpa mot halfva Europa, mot alla stater, som hade ett
bjudande skäl att hejda en makt, farlig för allas
säkerhet. Ryssland, Polen, Brandenburg och Österrike voro
296. Vende« vapen. våra fiender? 0ch det led intet tvifvel, att Holland skulle
<Namnet ingår ännu i svenske . . •, vi*.
konungens titel). sluta sig till dem lor att skydda sina handelsintressen.
Drake fyra stjernor. ge^an hörjat, fick Karl Gustaf dessutom pröfva
den sega motståndskraften hos Danmarks folk och sålunda lära om igen, hvad
han redan borde grundligt hafva lärt på sina polska fälttåg, att den
offervilliga fosterlandskärleken är en makt, som är svår att öfvervinna.
Den 5 augusti 1658 gick Karl Gustaf om bord i Kiel med en här af 5 000
man och landsteg efter ett par dagars segling vid Korsör på vestra kusten
af Själland; den 11 augusti stod han utanför vallania af Kjöbenhavn. Endast
tre dagar förut hade Frederik III och hans hufvudstad fatt kännedom om
det hotande anfallet, men faran ingaf mod, och alla lofvade att gifva lif ock
blod för att rädda sitt land. Män och qvinnor täflade i ifver och
sjelf-uppoffring; natt och dag arbetades på de förfallna fästningsverkens
upphjel-pande. När den svenska hären kom fram till Kjöbenhavn, möttes den af
-eldskenet från de brinuande förstäderna, och Karl Gustaf såg till sin
förvåning, att han skulle möta ett kraftigt motstånd. Han vågade ej genast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
