Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARL XI (1660—1697) - Karakteristik af förmyndarregeringen. — Dess inre och yttre politik (1660—1672)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hitintills hade Sverige haft kriget till sin egentliga bedrift och det hade
småningom sammaneröfrat ett välde, som väckte farhågor hos många och hat
hos alla dem, på hvilkas bekostnad det upprättats. Hvad Sverige nu mest
behöfde var freden för att samla sina krafter och lösa de inre frågor, hvilka
liksom trängde sig fram utur de yttre. Men sjelfva öfvergången från krig
till fred medförde sin oro. De styrande sjelfva hadc olika tankar om den
politik, som borde följas. Kriget hade ännu sina lockelser. Många af de store
ville det af stridslystnad och begär efter byte eller såsom ett medel att
nedtysta det stigande missnöjet inom landet. Andra åter tänkte som de la
Gardie, att hären behöfde syselsättning och att »Sverige, som med vapen
blifvit stort, borde med vapen uppehållas». De allra fleste åtrådde
främmande subsidier såsom ett finansielt räddningsmedel och voro färdiga attr
311. Ekholmen i Uplatid.
Har tillhört M. G. do ln Gardie.
om de kunde vinnas, vanhedra sitt land genom att göra det till en besoldad
tjenare åt andra i farliga strider, der dess eget intresse knapt var med.
Regeringens första krigsplaner voro riktade dels mot Ryssland, dels mot Polen;
till någon verklighet ledde de lyckligtvis icke. Planerna mot Polen funno
slutligen sitt uttryck i den med Frankrike ingångna traktaten i
Fontaine-bleau (1G61), genom hvilken parterna offentligen lofvade att uppehålla
westfaliska freden, men i hvilken Sverige hemligen förband sig att mot åtnjutande
af stora underhållspenningar springa Frankrikes ärenden vid ett blifvande polskt
konungaval. Den traktaten kom ej mycket att betyda, ty den upphäfdes på
Frankrikes egen begäran inom kort. I tidens historia har fördraget emellertid sin
märkvärdighet såsom det första uttrycket af den skamliga »subsidiepolitik», hvara
enda grundsats var att sälja vänskapen åt den makt, som betalade mest och säkrast.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
