Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARL XI (1660—1697) - Karakteristik af förmyndarregeringen. — Dess inre och yttre politik (1660—1672)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af den 17 september 1668 och riksdagsbeslutet af samma år. Verkets styrelse
tillkom ständerna, det vill säga de tre högre stånden, emedan bönderne
förklarat, att »de ville intet hafva med banco att beskaffa». De hade det ej
heller till 1800 års riksdag.
För det svenska rättsväsendet var Karl XI:s förmyndarregering ej
alldeles utan betydelse. En möjlighet till större enhet i rättskipningen var
vunnen genom regeringsformens bestämmelse, att riksdrotsen skulle hafva
öfverinseendet öfver justitieväsendet i riket. Dithän hade Brahe ifrigt verkat.
Han genomdref också 1663 tillsättandet af vissa deputerade för
revisions-sakernas beredning och lade sålunda grunden till konungens nedre
justitie-revision. Af regeringens lagstiftande verksamhet visade sig flere spår i en
mängd nya stadgar och författningar. Men tidhvarfvets stora arbeten,
kyrkoordningen och lagen, gingo deremot ej mycket framåt. Hindret låg i främsta
rummet hos Brahe, som mot hvarje försök att drifva saken framåt satte ett
ihärdigt motstånd. För honom »var lagen en subtil sak, som borde varligen
handteras», och alldeles orätt hade han icke deruti.
En svår uppgift för
regeringen var att ordna
förhållan-dena i de landskap, som genom
de sista krigen vunnits från
Danmark. Deras bestämmelse var att
med Sverige sammansmälta; men
klokheten bjöd, att det skedde
efter hand och utan tvång. Ett
steg till närmande tögs 1662 ge- Vf. T j • •
B ® ® 314. Minnespenning ofver Lnnds hogskolas invigning
den 28 januari 1668 (graverad 1733).
»Väl värd en sil stor upphofaman.»
sammanträdde med ombuden för adeln samt presterue och borgerskapet i Skåne,
Halland och Bleking. Beslutet, kalladt Malmö recess, var hållet i
svenskvänlig anda och satte landskapens fullständiga införlifvande såsom ett
önsknings-mål, till hvilket man likväl varsamt skulle fortgå. Ständerna förbehöllo sig i
recessen sina gamla fri- och rättigheter, på samma gång de uttalade sin längtan
efter de nya fördelar, som föreningen med Sverige erbjöd. De ville, som det
blif-vit sagdt, »njuta både af svensk och dansk frihet». De fingo ej skäl till klagan.
Redan 1664 togo ombud för de forna danska landskapen sina platser på den
svenska riksdagen. Och 1666 utfärdades stiftelseurkunden för Lunds högskola,
som 1668 började sin verksamhet. Provinsernas anslutning till det nya
moderlandet gick emellertid mycket långsamt. Det visade sig på landtdagen i
Malmö 1669, der litet eller intet vans för den åtrådda enheten i kyrklig och
verldslig rätt, men mycken kärlek uttalades för gammal lag och häfd och
mycken fruktan för ökade bördor.
En vacker sida af regeringens inre styrelse var hennes omvårdnad om
den andliga odlingen. Kärlek till vetenskap och konst utmärkte flere af
Sveriges högaristokrati under detta tidhvarf, och främst bland dem alla gick
nom landtdagen i Malmö, der
svenska styrelsens kommissarier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
