Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARL XI (1660—1697) - Karl XI:s egen regering. — De första fredsåren. — Krigen och frederna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
krigsbrand, livars utsträckning det fruktade. Samtidigt ville den svenska
regeringen uppställa en här i de tyska provinserna för att gifva mer styrka åt
sin bemedliug och arbetade ganska ifrigt på bildandet af »ett tredje parti»,
som under Sveriges ledning och med Brandenburgs biträde skulle utöfva ett
tryck på de stridande makterna till återställandet af freden. Planen att bilda
ett tredje parti strandade, i synnerhet genom Brandenburgs motstånd, och den
riktiga tanken att just 1673 öfverföra en här till Tyskland blef ej förverkligad,
dels genom regeringens obeslutsamhet, dels genom brist på medel.
Under loppet af 1674 förändrades väsentligen den politiska ställningen,
och visserligen till Frankrikes skada. Fredskongressen i Köln upplöstes, och
samtidigt slöt konungen i England, tvungen af sitt parlament, separatfred
med Holland. Af alla sina vänner,
med så mycken möda forvärfvade, hade
Frankrike till sist qvar endast Sverige,
och det såg i stället sina fiender ökas
samt efter hand sammansluta sig till
en fruktansvärd koalition, mot hvilken
det gälde att försvara Frankrikes egen
jord. Louis XIV blef derfor allt
angelägnare om Sveriges aktiva understöd
och lät sitt sändebud i Stockholm,
generallöjtnant de Feuquiéres, ställa i
utsigt ökade subsidier, om Sverige
förstärkte sina stridskrafter inom
Tyskland. Anbudet syntes lockande. Den
svenska regeringen lofvade att
öfverföra en här till Pommern, och då den
dröjde, gaf Karl XI slutligen sitt
kungliga ord, att löftet skulle gå i
uppfyllelse. Det skedde. Hären kunde
likväl icke finna sitt underhåll i svenska
Pommern, och enär Feuquiéres med slug
beräkning gjorde subsidiernas fulla utbetalande beroende af truppernas
inryckande i fiendens land, måste regeringen taga det afgörande steg, for
hvilket den städse ryggat. Innan årets slut gick en svensk här under Vrangels
befäl in på det brandenburgska området, och kriget stod för dörren.
I det ogynsammaste ögonblick grep Sverige till vapen. Ensamt stod
det qvar i Frankrikes förbund med utsigt att få upptaga striden med alla
dess fiender. Äfven Danmarks ställning var tvifvelaktig. Den danska
politiken hade likväl sedan flere år tillbaka haft en skandinavisk riktning i
öf-verensstäramelse med de åsigter, som hyllades först af Hannibal Sehested,
sedan af Peder Griffenfeld. Den senare ledde nu Danmarks öden. I hans
fredliga politiska system ingick såsom grundsats vänskap med Frankrike och
Sverige, och han ansåg särskildt en nära sammanslutning mellan de nordiska
325.
Kristian V, konung af Danmark
(1640—16IMT).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
