Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARL XI (1660—1697) - Karl XI:s egen regering. — De första fredsåren. — Krigen och frederna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mängd skepp, flere hundra kanoner och öfver 4 000 man, dödade eller
fangne. Strax efter slaget förenade sig Juel med den holländska hjelpeskadem.
Våra fiender voro för det öfriga af kriget herrar öfver sjön, och Königsmark
i Pommern måste lemnas åt sitt öde.
På olyckan till sjös följde nästan omedelbart en seger till lands, vuunen
af konungen sjelf. I början af juli 1677 ankom till lägret vid Herrevadskloster
en betydlig del af de länge väntade förstärkningarna jemte några tusen man
uppbådad allmoge. Karl XI lagade sig då till uppbrott, och efter erhållen
underrättelse om flottans nederlag stärktes han i sitt redan fattade beslut att genast
anfalla fienden. Den 12
juli tågade den svenska
hären, ungefär 9 000
man stark, från
Herre-vadskloster och
anträffade den 14 på
morgonen danskarne
slagfärdiga och anförda af sin
konung på Ylleshed, en
half mil öster om
Landskrona. Den fiendtliga
armeen räknade vid pass
12 000 man. En
drabbning började, som i
mycket liknade slaget vid
Lund. Efter 8 timmars
strid voro danskame
slagna och måste söka
sitt skydd under
murarna af Landskrona.
Deras förlust uppgick till
3 000 man; sveuskarne
räknade endast 800 döde,
men bland dem var äf-
ven Helmfeldt, hvilken stupade redan vid slagets början. Ascheberg
efterträdde honom i befälet.
Segern vid Landskrona befäste svenskarnes öfvervigt i Skåne. Den
ökade äfven soldaternes mod och tillförsigt, deras stridslystnad och blinda
hängifvenhet för sin konung och gaf derigenom åt den svenska hären en
moralisk styrka, som uppvägde dess numeriska underlägsenhet och afvände
följderna af en icke i allt mönstergill ledning. Hos danskarne åter stadgades
den tron, att Karl XI och hans lilla skara voro oöfvervinneliga, ehuru de
alltid kämpade mot sjukdomar, nöd och brist. Våra fiender vågade ej heller
för den återstående delen af kriget angripa den svenska hären eller möta
den i ett större fältslag. — På krigsteatern i Skåne tilldrog sig under den
349. »Karl XI:s spis» i Ahns, hvarest, enligt uppgift,
kyrkoherden Rönnov räddade Karl XI genom att gömma honom i
skorstenen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
