Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARL XI (1660—1697) - Statshvälfningen och redaktionen. — Riksdagarna 1680 och 1682
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som ej längre kunde leninas utan afseende. Det är visst, att Karl XI och
Johan Gyllenstjerna räknade på dess medverkan till förverkligandet af vissa
planer på räfst och envälde; och efter alla tecken att döma kunde de räkna
derpå med mera skäl än rådet och dess vänner, som emellanåt hoppades att
med riksdagens hjelp värna den svenska högaristokratiens ramlande välde.
Man hade under de närmaste riksmötena hört de ofrälse stånden allt
hög-ljuddare höja sina röster, och inom rikets första stånd hade framträdt allt
skarpare den söndring mellan hög- och lågadel, som till sist skulle blifva så
ödesdiger. Riksdagen i Upsala 1675 och den i Halmstad 1678 hade kommit
med nya läror och hårda kraf. Man hade talat skarpa ord om regeringens
ställande till ansvar, och man hade i en ny reduktion sett det enda medlet
att bota statens fattigdom. «
Emellertid väntade partierna med oro, hvad som komma skulle.
Konungens innersta tankar kände ingen med säkerhet, men ryktet hade att förtälja
om hans planer på en statshvälfning efter Johan Gyllenstjernas råd. För det
mesta uppehöll han sig på Strömsholm eller Kungsör, förande sitt vanliga
enkla lif, i hvilket jagt och andra nöjen någon gång afbröto det trägna arbetet
till fäderneslandets återupprättande. Styrelsen förde han sjelf med hjelp af
några sekreterare och förtrogne, endast undantagsvis infinnande sig i rådet
till öfverläggning om någon vigtigare fråga.
En sådan var den om ständernas sammankallande. Den förekom till
afgörande den 30 juni 1680, och rådet beslöt enhälligt att tillstyrka en åtgärd,
som man ansåg vara öfverensstämmande med konungens önskningar. En
månad derefter utfärdades riksdagskallelsen, hvilken angaf nödvändigheten
af försvarsverkets ordnande samt »åtskilliga andra rikets angelägna och
hög-vigtiga ärenden» såsom anledningar till ständernas sammanträde.
Den 1 oktober 1680 började riksdagen. Till landtmarskalk utsågs
öfversten och kanslirådet Klas Fleming, en af stora egenskaper utmärkt man,
som genom sjelfva sin börd syntes kallad att vara en vän af reduktionen
och en fiende till högadeln. Han var nämligen son till den Herman Fleming,
som blef reduktionskollegiets förste president och sedermera på 1660 års
riksdag olagligen uteslöts från riksförmynderskapet öfver Karl XI. Ingm
preste-ståndet fördes ordet af erkebiskop Johan Baaz, inom borgarståndet af
borgmästaren Olof Thegner, äfven han hatare af högadeln och väldig
reduktionsman. Talman för bondeståndet var Nils Larsson från Örebro län. Utan
tvifvel hade Karl XI och hans förtrogne många skäl att hoppas framgång
för sina planer, så mycket mer som de, väl förberedda, mötte de stundande
händelserna. Alla de fyra stånden hade fått till ledare konungens ifriga
anhängare, och inom ridderskapet och adeln, der hufvudslaget skulle komma
att stå, hade envåldspartiet att lita på sådana oförskräckta och hänsynslösa
män som Kristofer Gyllenstjerna, bröderne Hans och Axel Yachtmeister,
Brynte Cronsköld, Mårten Reutercrantz och Per Örneklou. Rådspartiet
der-emot saknade nästan alldeles den sammanhållning och disciplin, som hade
varit nödvändig för att kunna göra ett lyckosamt motstånd. Yäl hade det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
