Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARL XI (1660—1697) - Statshvälfningen och redaktionen. — Riksdagarna 1680 och 1682
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi äro ej i tillfälle att närmare beröra de imiuga bittra striderna inom
och emellau stånden. De buro tillräckligt vit ne om en stark sinnenas
jäsning, hvilken äfven utom riksdagen förefans och väckte farhågor för lugnets
upprätthållande. Inom adeln arbetade ett utskott för reduktionens närmare
bestämmelser. Märkvärdigt nog, efter hvad som inträffat, antogs äfven och
framlemnades till konungen den redan beslutna motskriften, hvari man
bemötte de ofrälse ståndens anspråk för att slutligen, i samma skrift, antyda
sitt bifall till deras fordringar.
Den 22 november 1680 afslutades riksdagen utan att likväl derför
åtskiljas. I riksdagsbeslutet äro intagna noggranna bestämmelser om reduktionen,
men den är helt och hållet framstäld såsom en adelns särskilda bevillning och
vill vara ett uttryck af dess uppoffrande kärlek till konung och land. Enligt
detta reduktionsbeslut skulle till kronan återgå med 1681 års ränta alla
gref-och friherreskap, alla kungsgårdar, sätes- och ladugårdar samt alla Norrköpings
beslutsgods och lifstidsfriheter, som gåfvo mer än 600 daler s. m. i årlig
ränta, gällande för alla dessa indragningar ingen preskriptionstid. Slutligen
blefvo alla de eröfrade landskapen förklarade* reduktionen underkastade. För
verkställandet begärde riddarhuset att få utse ledamöter i en
reduktionskommission, hvilket äfven bifölls. I slutet af november utvalde adeln
kommissionens medlemmar och anmodade landtmarskalken Klas Fleming att
öfver-taga ledningen af det hela.
Den 25 november öfvervoro ständerna drottningens kröning och
fortsatte derefter under flere dagar sina öfverläggningar. I början af december
afläto de sitt utlåtande om ansvarsskyldigheten inför stora kommissionen, deri
lemnande åt rädsherrarne att dela ett öde, som dessa helst unnat
förmyndarregeringen att ensam undergå. Det var vid öfverlemnandet af detta
utlåtande, som Karl XI öfverraskade riksdagen med ett par muntliga spörsmål
hvilka framkallats af yttranden inom rådet. Han ville veta af ständerna,
om han vore bunden af 1634 års regeringsform, och om rådet vore att anse
såsom ett särskildt stånd i riket. Öfverläggningen öfver dessa frågor synes icke
hafva framkallat någon häftigare oro, förmodligen emedan svaren lågo gifna
i den politiska ställningen öfver hufvud och i de beslut, som af riksdagen
redan fattats. Det märkvärdiga är, att Per Sparre och hans vänner i detta
fall gingo konungens önskningar till möte utan något motstånd, under det
att en sådan man som Hans Vachtmeister skarpt betonade den begränsning
i konungens myndighet, hvilken låg hos ständerna. Inom kort var riksdageu
färdig med sitt betänkande, hvilket den 10 december erhöll Karl XI:s nådiga
»approbation». Ständerna yttrade i sin skrifvelse, att konungen icke var
bunden till någon regeringsform, utan endast till Sveriges lag och laga
stadgar; de sade vidare, att konungens pligt att styra riket med råds råde
ingenting annat innebar, än att allt afgörande i de ärenden, som konungeu
»pröfvade nödigt» att med rådet meddela, alldeles berodde af »hans eget
högst förnuftiga förordnande», samt att han derför som en myndig konung,
hvilken efter lag och laga stadgar styr sitt rike såsom sitt af Gud förlänta l
l
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
