Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARL XI (1660—1697) - Statshvälfningen och redaktionen. — Riksdagarna 1680 och 1682
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
arfrike, vore Gud allena ansvarig för sina handlingar; och. till sist afgåfvo
ständerna den förklaringen, att de ej visste af någon medlare mellan konung
och folk, och att rådet icke vore att betrakta såsom ett femte stånd, utan
såsom ett stånd med Sveriges ridderskap och adel. Från denna
»suveränetets-förklaring» räknas icke utan skäl enväldets tillvaro i Sverige. Det erhöll
åtminstone nu sitt första lagliga insegel. Det är sant, att ordalagen i
ständernas skrift delvis äro dunkla och att kanske mycket kan låta sig förenas
med ett vidsträckt mått af politisk frihet. I sådant fall kan man säga, att
bygnaden ej ännu var fullt färdig. Men visst är, att grunden var väl lagd
genom det fullständiga nedbrytandet af rådets myndighet, hvilken fordoni
inneburit en helsosam begränsning af monarkens.
Det var att vänta, att en konung, så danad till sjelfherskare som Karl XI,
skulle söka att ur besluten vid 1680 års riksdag draga alla de följder, som
kunde tjena till ökande af hans makt. Det var äfven gifvet, att han skulle
»pröfva nödigt» att helt och hållet befria sig från det gamla rådsväldets
målsmän, både derför, att de voro förvunna till svåra pligtförsummelser i det
förflutna, och emedan han ej trodde sig kunna mycket räkna på deras
beredvillighet i det närvarande. De hörde till en annan politisk skola, och det
var ej sannolikt, att de skulle foga sig in i ett nytt system och förvandlas
till lydiga och påpassliga verktyg åt en okuflig vilja, som sökte göra sig
ovil-korligt gällande i allt. Det var nu länge sedan de något förmådde; de hade
vid den riksdag, som beseglat deras undergång, utan motstånd öfvermannats
af händelserna; det återstod dem endast att låta sig förnedras och att afträda
från en skådeplats, der någon rol ej vidare syntes dem förunnad. Sådant
blef också deras öde. De måste först underkasta sig den förödmjukelsen att
i de underdånigaste och mest sjelfförnekande ordalag gifva sitt bifall till den
skedda förändringen i rikets styrelse; de måste stillatigande se, att enväldets
förnämsta män, Klas Fleming, Hans Vachtmeister och Kristofer
Gyllen-stjerna, upptogos i deras krets; och de emottogo slutligen ett kungabref, som
utbytte namnet rikets råd mot kungliga råd till ett yttre tecken af deras
förändrade stälbiing. Det var i februari 1682. Kort derefter skedde det
gamla rådets fullständiga upplösning. Alla rådsherrarne från förmyndartiden
lorständi gades att inkomma med sina afskedsansökningar, och af dem
entledigades åtta, under det att de öfrige, bland dem riksdrotsen Magnus Gabriel
de la Gardie och den nye kanslipresidenten, grefve Bengt Oxenstjerna,
bibe-höllos vid sina embeten. Dermed hade Karl XI löst sig från det gamla
rådsväldet och dess traditioner. Det nya rådet blef tills vidare despotismens
redskap utan något synnerligt inflytande. Det »satt öfver justitieärenden», men
endast undantagsvis infordrades dess utlåtande i vigtigare politiska frågor.
Så stora voro de förändringar, som 1680 års händelser framkallat, att
det behöfdes många år och dertill Karl XI:s starka ordnande hand för att
bringa lugn och reda i det skakade samhället. Det skulle delvis tvingas in
i nya former. Mycket var ännu ovisst, och de nya förhållandena gåfvo städse
anledning till nya spörsmål. Karl XI kände behofvet af sitt folk såsom stöd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
