Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARL XI (1660—1697) - Statshvälfningen och redaktionen. — Riksdagarna 1680 och 1682 - Förmyndarräfsten. — Reduktionens utförande. — Reduktionen i de eröfrade landskapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stället friheten åt vårt gamla bondestånd, som höll på att helt och hållet
komma under adeln; och det gaf slutligen åt Karl XI makt att ordna vår
ekonomi och vår förvaltning, att stärka vårt försvar och befösta vårt anseende
i Europa och att snart sagdt inom alla områden af fredlig idrott verka till
upprättelse.
Förmyndarräfsten. — Reduktionens utförande. — Reduktionen i de
eröfrade landskapen.
Förmyndarräfsten. — Räfsten med kollegierna. ~ Redaktionen: dess verkställande. — Gref* oek
friherreskapen. — De omistande godsen. — Donationerna. — Köp- och pantgodsen. — 1686 års riksdag.
Redaktionen i de ertifrade landskapen: de inrikes: Pommern, Bremen-Verden. Ingermanland. Estland oeh Lirlaif
De tvenue årtionden, som följde efter 1680 års riksdag, blefvo för vart
fädernesland en tid af yttre fred, ovanlig för ett folk, som i mer än ett
århundrade lefvat under vapen. I stället lät sig förmärka en jäsande inre oro
och ett ofta högljudt missnöje, framkalladt af det stundom nog våldsamma
arbetet på fäderneslandets pånyttfödelse. Det arbetet hade tvenne sidor. A
ena sidan gälde det att återbörda åt staten dess afhända egendom, att ställa
till ansvar en fallen styrelse och att bryta ned till grunden ett aristokratiskt
välde, som var nära att öfverskygga allt. Å den andra sidan var uppgiften
att ordna, nyskapa och befästa inom statens och kyrkans alla områden efter
krafven af ett i mycket förändradt samhällsskick. Det hela erbjuder taflan af
en verksamhet, hvars motstycke man finner endast under (iustaf Vasas dagar.
En enda menniska leder och öfvervakar allt detta oerhörda arbete, utan
att hvila och utan att förtröttas. Hvad som blef är Karl XI:s eget verk.
Kanske följde han i mycket Johan Gyllenstjernas läror, men visst är, att han
på allt lade prägeln af sin personlighet, hvilken ur krigets pröfningar ocb
äfventyr framgått liksom utmejslad och färdig. Hvart man vänder sig, ser
nian spåren af en stränghet, som ej sällan blef hårdhet, och af en rättvisa,
hvilken endast undantagsvis var förenad med billighet och nåd. Men man
varsnar äfven klokheten, kraften, modet, pligtkänslan och dertill en kärlek
till land och folk, som ‘man ej får misskänna, om den också tedde sig i sträfva
former. Karl XI blef aldrig den hjertlöse tyrannen, huru ytterligt rädd han
än var om sin kungliga makt, och huru mycket han än, mer än skäligt var.
riktade staten pä bekostnad af sina undersåtar. Man kan knappast säga, att
han älskade personliga förföljelser, ännu mindre, att han stod någon efter
lifvet. Han for hårdeliga fram, men hans stränghet visade sig endast, när
det gälde egendom eller beifrandet och strafFandet af pligtförsummelser ocb
missbruk. En blandning af ljus och skugga faller öfver hans regering. De
mörka sidorna i den hafva sin förklaring i hans egen bittra erfarenhet, som
kom honom att vända sig förkrossande mot många, framför allt mot dem.
hvilka enligt hans tanke bragt olyckan öfver hans rike.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
