Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARL XI (1660—1697) - Förmyndarräfsten. — Reduktionens utförande. — Reduktionen i de eröfrade landskapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Räfsten öfver förmyndarstyrelsens förvaltning, riktig i sin grundsats,
obillig i sitt utförande, kom att blifva den första vidräkningen med det
förflutna. Den första tanken derpå tog, som vi sett, gestalt på 1675 års riksdag,
då en kommission tillsattes för att undersöka, huru förmyndarne fört
»administrationen öfver kungl. maj:ts medel och inkomster». Först under 1680 års
riksdag blef kommissionen färdig med sitt arbete och öfverlenmade den 18
december till konungen sin »enfaldiga berättelse», försedd med bilagor, hvilkas
tillförlitlighet var tvifvel underkastad. När detta skedde, hade Karl XI redan
utfärdat sitt öppna bref för den ofvan nämda stora kommissionen, hvars
uppgift var att granska den förra kommissionens arbete, infordra
vederbörande« förklaring och slutligen döma öfver rikets mest lysande män och slägter.
Uppdraget var ansvarsfullt, och det syntes kommissionens egna medlemmar
icke utan fara för den händelse, att en oförmodad hvälfning å nyo lade
makten i deras händer, som nu skulle sättas på de anklagades bänk.
Kommissionen begärde derför och erhöll af ständerna en försäkran om skydd och
ett löfte om ansvarsfrihet för de åtgärder, som kunde blifva af nöden att
vidtaga.
Kommissionens ordförande blef K o u r a d G y 11 e n s t j e r n a. Den egentlige
ledaren blef inom kort assessor Jakob Gyllenborg, hvilken af Karl XI fram
pä våren 1681 förordnades till tredje åklagare. Han hör utan tvifvel till denna
tids märkvärdigaste män. Ehuru född af ringa börd, hade han tidigt vunnit
erkännande för duglighet, inkallades i slutet af 1680 i
reduktionskommissio-uen och begynte dermed en verksamhet, som skulle lenma efter sig varaktiga
spår. I Karl XI:s räfster var han den mest använde och ådagalade en ifver,
som förvärfvade honom hans konungs bevågenhet, men också den bittra
oviljan af de många, som ansågo sig vara oskyldiga offer för hans undersätliga nit.
Visst är, att Sveriges höga ätter kände, hvar Gyllenborg gick fram. Inom
den stora kommissionen medförde Gyllenborgs deltagande ej blott en raskare
fart i. arbetet, utan också en större skärpa i besluten.
I synnerhet under de första månaderna hade kommissionen att kämpa
med stora svårigheter. Det gälde att besegra de anklagades sega motstånd,
som väl kunnat vara ännu starkare, men likväl var tillräckligt starkt att icke
helt låta sig böjas genom annat än tyngden af konungens egen auktoritet.
Tid efter annan gjordes af de höga herrarne grundade inkast mot domstolens
behörighet, och endast ett hänvisande till ständernas beslut kunde i detta fall
bringa dem till tystnad. Afven rättegångssättet var tvist underkastad t och
bestämdes efter mycken vacklan på ett sätt, som ej i allo öfverensstämde med
billighetens fordringar. Vigtigast var kanske den frågan, som redan i
begynnelsen naturligt franistälde sig, hvilken eller hvilka ansvarsskyldigheten
egentligen tillkom. Förmyndarne och rådsherrarne hade tvistat derom, och de
senare sökte i det längsta undandraga sig ett öde, som de förre ville att de
skulle dela. Här afgjorde i sjelfva verket 1680 års riksdag, till hvilken Karl
XI hänsköt frågan, och bestämde, om också delvis i dunkla ordalag, att
rege-ringsherrar och råd och dertill de affidnes arfvingar hade att svara inför stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
