Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARL XI (1660—1697) - Förmyndarräfsten. — Reduktionens utförande. — Reduktionen i de eröfrade landskapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kommissionen. Det dunkla i ständernas svar rörde rådet, men Karl XI gaf
deråt all önskvärd tydlighet — med enväldets rätt.
Den 14 oktober 1681 fåide kommissionen sina första domar; den 27 maj
1682 fåide den sina sista och blef några dagar derefter upplöst. Den austalde
först vidräkning med den klandervärda egennytta, som tillåtit regering och
råd att genom donationer, lön tillökningar och andra förmåner rikta sig sjelfva
trots statens fattigdom. Den lät derefter regeringsherrarne plikta för en nog
långt gången frikostighet mot andra, i synnerhet slägtingar och vänner, och
den stälde dem slutligen till drygt ansvar, för öfverskridandet af 1662 års stat
och för en mängd finansiela åtgärder, som an sågos obetänkta och som hade
medfört förluster för kronan. Alla de anmärkningar, som gjordes mot den
föregående förvaltningen, ledde nu till framställandet af stora
ersättningsanspråk. Kommissionen sjelf dömde likväl endast, i livilka fall
ansvarsskyldig-heten skulle inträda, efter hvil ka grunder och på h vilka den skulle tillämpas.
Uträkningen af sjelfva ersättningsbeloppen tillhörde åter
liqvidationskommis-sionen, hvars arbete med dessa mål fortfor flere år efter den stora
kommissionens upplösning och i vissa fall fortsattes, ännu sedan Karl XI gått ur tiden.
Från denna fruktade kommission, hvars ledande man under några år var
Jakob Gyllenborg, kom i närmaste hand den heinsökelse, som drabbade de
gamla rådsätterna och framkallade eller bidrog till deras fullständiga ruin.
I dess vidlyftiga handlingar far man också säkert svar pä den frågan, hvad
förmyndarräfsten kom att kosta vår högadel. Vid slutet af 1689, då denna
räfst var i det närmaste färdig med sitt ekonomiska resultat, uppgick
ausvarig-hetssumman till ett belopp af ungefår 4 millioner daler s. m. eller 8 millioner
i nu varande mynt, förändringen i penningvärdet oafsedd. Af denna oerhörda
summa utgjorde mer än hälften ersättning för hvad de tilltalade sjelfva åtnjutit.
Den räfst, som hemsökte förmyndarstyrelsen i dess helhet, koin äfven att
sträcka sig till de olika kollegierna, livilka på visst sätt kunde sägas utgöra
en del af regeringen sjelf. I främsta rummet verkstäldes denna räfst af den
stora kommissionen, men den dömde här, enligt Gyllenborgs ord, »allenast
interlocutorie» eller »generaliter», hvarför Karl XI omedelbart efter stora
kommissionens upplösning tillsatte en ny för att utförligare granska och döma
öfver kollegiernas förvaltning under miuderårigheteu. Ännu vid Karl XI»
död var icke arbetet i allo afslutadt. En särskild undersökning med
kammarkollegiets åtgöranden under kriget hade böljats 1678, men sedermera afstannat.
Den återupptogs nu af en i december 1680 tillsatt kommission, som fick sig
uppdraget att granska kollegiets förvaltning frän böljan af konungens eget
regemente. Denna kommission satt till slutet af år 1693, då den afgaf sin
sista berättelse. Hårda voro de vidräkningar, som af de omnämda
kommissionerna austäldes med de olika kollegierna; i synnerhet gäller detta med
af-seende på kammarkollegiet. I många fall trädde också här Karl XI befriande
eller mildrande emellan: men dé ådönula ansvarighetssummorna voro
betyd-liga, och de utkräfdes utan mycken miskund både af vänner och fiender till
den nya ordningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
