Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARL XI (1660—1697) - Förmyndarräfsten. — Reduktionens utförande. — Reduktionen i de eröfrade landskapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förmåga att återbära köpesumman. En lindring i dessa hårda vilkor var
likväl förunnad dem, som med kungligt bifall köpt Norrköpings beslutsgods.
De kunde, om de så önskade, afstå sin rått hos säljaren och i stället behålla
godsen under tio år; och det medgafs ytterligare, att, om godsen före 1632
erhållit förbättring, det vill säga undfått egenskap af allodier, de skulle fa
behållas under ytterligare fyra år. Tiden räknades i båda fallen från 1684, och
godsen skulle således till kronan hemfalla efter 1693 eller 1697 års slut.
Såsom särskilda slag af donationer betraktades stundom de så kallade
lifsarfvings-och bröstarfvingsgodsen. De torra voro gifna till både manliga och qvinliga
arfvingar och hade sålunda på visst sätt karakteren af allodier; de senare åter
öfvergingo blott till manliga descendenter och voro utan tvifvel att anse
såsom Norrköpings beslutsgods. Under några år behandlades lifsarfvingsgodsen
efter mildare grundsatser än bröstarfvingsgodsen, men efter 1687 kommo
strängare läror att tillämpas; skilnaden mellan dessa förläningar bortföll, och
de ingingo alla i massan af de förut nämda tioårsgodsen. Till dessa räknades
ändtligen förbättring sgodsen efter 1632, det vill säga sådana länegods, som
efter nämda år blifvit förbättrade till evärdligt frälse. Alla dessa tioårsgods
utgjorde tillsammans, näst köpgodsen, den mest vinstgifvande posten under
reduktionens sista skifte, och deras räntor uppgifvas i rundt tal räknadt till
112 000 daler s. ra.
Indragningen af köp- och pantgodsen var af alla reduktionens
hufvud-delar den, som förorsakade de mest invecklade tvisterna, medförde de största
orättvisorna och derfor väckte det bittraste och allmännaste missnöje. En
missledd ifver för statens rätt och intresse förde i synnerhet här till en
tillämpning af grundsatser, som icke sällan kränkte helgden af ingångna aftal
och på ett betänkligt sätt rubbade bestående förhållanden. Det lät sig icke
förneka, att vid köp, förpantning eller byte af kronogods de enskilde mer än
en gång förfarit svekfullt eller egennyttigt och att kronan gått miste om mer
eller mindre af sin rätt. Derför var det i sin ordning, att 1655 års riksdag
påbjöd en allvarsam undersökning af dylika afhandlingar efter 1632, så mycket
hellre, som den grundregel uppstäldes, att »allt skulle rättas till god enighet
och lämpa samt inbördes trygghet». 1680 års riksdag liknade sin föregångare
deri, att den föreskref en sträng pröfning af godsens åtkomst, men den
införde i förfarandet en grundsats, som ej väl likade sig med den inbördes
tryggheten och bestämdt stred mot billighetens bud. Man skilde mellan köp
för fruktbart kapital, dervid kronan erhållit sin valuta i reda penningar eller
i afskrifning af en eljest räntebärande skuld, och köp för ofruktbart kapital,
det vill säga innestående löner, pensioner, gratialer och allahanda slags
försträckningar, hvarpå kronan ej ansågs skyldig att betala någon ränta. De
förra köpen skulle ega laga kraft, de senare åter »underkastas efterfrågan och
liqvidation». Grundsatsen, som skymtar fram redan under förmyndarregeringen,
uttalas, ehuru icke fullt tydligt, af 1680 års riksdag, men bestämdes derefter
närmare och förordades af reduktionskommissionen, ehuru icke utan allvarliga
protester inom kommissionen sjelf. Det var att vänta, att Karl XI skulle
Svtrujti historia. IV. 81
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
