Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARL XI (1660—1697) - Förmyndarräfsten. — Reduktionens utförande. — Reduktionen i de eröfrade landskapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skåne, Halland och Bleking sträcka sig till tiden före 1660, ehuru
donatari-erne åberopade kjöbenhavnsfredens försäkran, att dessa provinsers ständer skulle
få behålla sin egendom och sina rättigheter oförkränkta. De påmindes likväl
derom, att fredsfördraget stälde öfver deras rättigheter Sveriges rikes lag och
laga stadgar, och att den svenska riksdagens beslut sålunda vore bindande för
dem lika som för alla. Reduktionen gick orubbligt sin gång trots deras
klagan, men kom särskildt inom de skånska landskapen sent till utförande. Den
förrättades der under reduktionskommissionens inseende af särskilda
kommissarier genom undersökning på ort och ställe. Hvad angår det slutliga utbytet
var detta i Jemtland, Heijedalen och Bleking en obetydlighet samt utgjorde
för Skåne, Halland och Bohuslän ungefär 86 000 daler s. m. årlig ränta.
Af de utrikes provinserna intogo Pommern och Bremen-Verden
den starkaste ställningen gent emot Sverige. De hade sina egna lagar och friheter,
de utgjorde fortfarande delar af det tyska riket och kunde i den tyska
riksdagen påräkna ett stöd. I sjelfva verket kom reduktionen i dessa länder att
framträda under en jemförelsevis mildare form och bedrefs med mera lämpa.
Enligt 1680 års beslut skulle i de tyska provinserna indragas de pommerska
taffelgodsen samt taffel-, kloster- och kapitelgodsen i de forna biskopsstiften
Bremen och Verden. Den bremenska reduktionens verkställande
öfverlemna-des snart åt den stora reduktionskommissionen i följd deraf, att godsens
inne-hafvare i allmänhet voro svenska män. Den var nästan färdig 1687 och
in-bragte i det hela gods med en ränta af 204 000 daler s. m. I det pommerska
reduk-tionsverket var vid nämda tidpunkt föga åtgjordt, och arbetet utfördes
egentligen först efter 1692 under ledning af generalguvernören grefve Nils Bjelke
och grefve Gustaf de la Gardie. Den senare inlade dervid den största
for-tjensten, och hans lugna och hofsamma uppträdande hindrade, att det
missnöje, som utan tvifvel fans, sökte sig ett vådligare utbrott. Äfven hos Earl
XI sjelf märktes en viss böjelse att göra tillämpningen af de stränga
grundsatserna så litet betungande som möjligt. I det hela anses reduktionen i
Pommern hafva varit billigare än i någon annan af de utländska provinserna.
De återkallade godsens ränta steg här enligt uppgift endast till 66 000 daler
s. m.
Våra östersjöländer hade, som vi sett, vid olika tider kommit under det
svenska väldet. Deras ställning till hufvudlandet var ej i allt den samma.
Ingermanland bar mest, om också ej i allo, dragen af en införlifvad provins,
då deremot Estland och Livland bibehöllo en viss sjelfständighet. Der inom
de gamla tyska ordenslanden fans en jemförelsevis rik borgarklass, men
framför allt en mäktig tysk adel, som förstått att af det segrande Sverige betinga sig
åtminstone en vilkorlig stadfästelse af forna privilegier. På egna
landtda-gar öfvade denna adel ett icke obetydligt inflytande, och det skalle snart
visa sig, att särskildt ridderskapet på den livländska låndtdagen hade både
mod och sammanhållning att inlåta sig i en ojemn strid med sin herskare
till försvar för »fäderneslandets», det vill här säga ridderskapets frihet.
Allmogen i dessa länder var lifegen, hvilket nödvändigt framgått ur rent feodala.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
